Som jag har påpekat förut finns det omkring fyra huvudinriktningar gällande tolkningen av Uppenbarelseboken. Inlägg #2. Mer generella är breven till kyrkorna i kapitel 2-3 någonting som de flesta kan i stort sett vara överens om. Här finns en serie betraktelser från Ligoniers Tabletalk oktober 2020.

“ … till församlingens ängel i Sardes" ©

Uppenbarelseboken 3:1-6

Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar. Du har namnet om dig att du lever, men du är död.  Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö. Ty jag har inte funnit att dina gärningar är fullkomliga inför min Gud. Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, och håll fast vid det och omvänd dig. Om du inte håller dig vaken skall jag komma som en tjuv, och du skall inte veta vilken stund jag kommer över dig.
v 1-3

Staden Sardis, där kyrkan som behandlas i denna text fanns hade ett rykte som ett centrum för ära och rikedom och var förknippad med flera berömda grekiska kungar. Vid det första århundradet var Sardis dock en skugga av sitt forna jag. Även om staden hade rikedom var den inte längre lika viktig i geopolitiken som den en gång var. Dess legendariska rykte matchade inte längre dess verklighet.
Invånarna i Sardis, inklusive de kristna, visste detta väl. Så, inte förvånande, använder Jesus en metafor baserad på detta när han talar till kyrkan i Sardis. Vi läser i Uppenbarelseboken 3: 1–3 att kyrkans rykte att vara levande inte matchade dess verkliga tillstånd. För att uttrycka det på ett annat sätt, hade kyrkan i Sardis endast en tro till namnet när Uppenbarelseboken skrevs. Dess verk var ofullständiga (v. 2) - kyrkan som helhet misslyckades med att leva upp till sin kristna bekännelse.

Följaktligen varnar Jesus dem "vakna upp", vänd om och ta till er den tro ni bekänner, för han skulle komma i ett oväntat ögonblick för att ställa dem till svars (v. 3). Detta hänvisar inte till vår Herres andra ankomst i slutet av historien utan till en kommande dom över denna specifika församling. Dessutom är varningen särskilt relevant i ljuset av stadens historia. För flera århundraden sedan erövrade Perserna oväntat Sardis när de bröt sig igenom försvaret som ansågs vara ogenomträngligt. Jesus varnar kyrkan för att den kommer att utan förvarning drabbas av en dom om den inte omvänder sig.

Ändå misslyckades inte alla bekännande troende i Sardis med att leva upp till sin bekännelse. Vissa hade obefläckade kläder och skulle vara klädda i vita kläder om de höll ut i sann tro (v. 4). Vita kläder är förknippade med renhet, tillståndet för dem som åtnjuter evigt liv och dess härlighet Daniel 12:10; Markus 9: 2–3; Upp 19:14. Dessa var kristna vilkas bekännelse inte bara var påstådd, utan deras tro och utövning matchade deras bekännelse, och de kommer att leva för evigt. Dessutom kommer Kristus aldrig att utplåna sådana människors namn ur livets bok utan kommer att erkänna dem inför Fadern Upp 3: 5–6. Vi bör inte läsa detta som ett uttalande om att Jesus faktiskt utplånar namn, utan som en bekräftelse på att någon som har förenats med Kristus definitivt kan falla bort från frälsning. Vår Herre lånar helt enkelt den vanliga tanken att Gud har en Livetsbok som listar sina heliga för att betona frälsningens säkerhet. De som håller ut behöver aldrig frukta att de kommer att falla bort i framtiden. Alla som Kristus tar till ära kommer att bevaras i härlighet för evigt.

CORAM DEO Vara inför Guds ansikte

Symbolisk tro är ett hot som alltid finns i kyrkan. Många människor bekänner sig till Kristus, men deras liv avslöjar att de sannolikt inte har tro. Den sanna tron ​​visar sig när vi ständigt omvänder oss från våra synder, försöker följa Kristus och älskar Gud och våra medkristna. Att göra sådana saker är den nödvändiga och oundvikliga frukten av en räddande tro. Sådana saker är utmärker sanna, inte nominella, kristna.

Fortsättning följer i nytt inlägg. Inlägg #1, #2, #3, #4 och #5 i serien.

© Copyright Tabletalk Oktober 2020 Ligonier Ministries. Används med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.