”Kan papyrus växa där marken inte är sank?”

Job 8:11

Vassen är tunn och ihålig, och likaså är det med en hycklare; det finns igen substans eller stabilitet i honom. Vassen svajar fram och tillbaka i varje vind, precis som formalister överdrivet följer fastställda regler; av denna anledning bryts inte vassen av stormen, inte heller besväras hycklare av förföljelse. Jag skulle inte vilja vara en bedragare eller bli lurad; kanske dagens text kan hjälpa mig att testa mig själv om jag är en hycklare eller inte. Vassen lever av naturen i vatten och har sin existens att tacka för dyn och fukten där den har slagit rot; om dyn blir torr, vissnar rören mycket snabbt. Dess grönska är absolut beroende av omständigheterna, ett närvarande överflöd av vatten får den att blomstra, och en torka förstör den omedelbart.

Är det så här jag är? Tjänar jag bara Gud när jag är i gott sällskap, eller när religionen är lönsam och respektabel? Älskar jag Herren bara när jag får förgänglig tröst från hans händer? Om så är fallet är jag en principlös hycklare, och liksom den förtvinande säven kommer jag att förgås när döden berövar mig yttre glädjeämnen. Men kan jag ärligt säga att när kroppslig tröst har varit sällan, och min omgivning har snarare varit motståndskraftig mot nåden än alls hjälpsam för den, har jag fortfarande hållit fast vid min integritet? Då har jag hopp om att det finns en genuin, levande gudsfruktan i mig.

Vassen kan inte växa utan dyn, men växter som planterats vid Herrens högra hand kan och frodas även under torkans år. En gudfruktig man växer ofta bäst när hans världsliga omständigheter förfaller. Den som följer Kristus för sin penningpåse är en Judas; de som följer efter bröd och fisk är djävulens barn; men de som följer Jesus av kärlek till honom själv är hans egna älskade. Herre, låt mig finna mitt liv i dig, och inte i den här världens ynnest eller vinning.

av C.H. Spurgeon