Gränslös glädje©
Joel E. Kim

Det som gör kristendomen unik är dess förmåga att se verkligheten ur ett annat perspektiv. Paulus visste en del om detta. Han stod inför oerhörda utmaningar, en osäker framtid och fysiska besvär. Ändå påminner han oss att glädja oss.

I väntan på en dom som kan kosta honom livet, skriver Paulus från en romersk fängelsecell och han gör något som trotsar våra förväntningar: Han gläder sig. Inte som en uppvisning, inte som ett sätt att hantera omständigheterna, utan som ett överflöd av något som är knutet till verkligheter som är långt mer beständiga än hans nuvarande lidande. Det är svårt att missa de upprepade omnämnandena av glädje i Filipperbrevet (se 1:4, 18b, 25; 4:4). ”Ja”, skriver han, ”och jag ska glädja mig” (1:18b). Paulus glädje är inte ett minne från det förflutna som han försöker återuppleva; det är en tillförsikt inför det som ligger framför honom.

Grunden för denna tillförsikt framgår av Filipperbrevet 1:19, där Paulus lånar ord från Job. Det var när Job stod inför en gudomlig domstol – som hans anklagare trodde att de hade dömt honom – då förkunnade han: ”Det skulle också bli min frälsning” (Job 13:16). På samma sätt säger Paulus om sin situation: ”Allt detta kommer att leda till min frälsning.” Det ord som Paulus använder för ”frälsning” – sōtēria – anspelar på samma rättssal. Liksom Job står Paulus inför två domare samtidigt: den osäkra domen från en romersk domstol och den säkra domen från den himmelska domstolen. Den ena kan döma honom till döden; den andra har redan förklarat honom rättfärdig genom Jesus Kristus. Och Paulus tvivlar inte på vilken dom som är den slutgiltiga.

Det är detta som utgör ramen för allt. Paulus är inte likgiltig inför utgången – han talar med uppriktig öppenhet om sin önskan att få gå bort och vara hos Kristus (Filipperbrevet 1:23), men han vet att han kommer att stanna kvar för Filippernas skull (v. 24–25). Men utgången avgör inte hans ställning. Han har blivit adopterad in i Guds familj – inte som ett fosterbarn i ett tillfälligt och provisoriskt arrangemang, utan som en fullvärdig och permanent införlivad son. ”Och är vi barn, så är vi också arvingar – Guds arvingar och Kristi medarvingar” (Romarbrevet 8:1). Ingen romersk domstol kan upphäva det arvet.

Det är denna identitet som ligger till grund för Paulus’ extraordinära uttalande i Filipperbrevet 1:21: ”För mig är livet Kristus, och döden en vinst.” Symmetrin är anmärkningsvärd. Båda möjligheterna – liv och död – är vinst, eftersom båda är genomsyrade av Kristus. Att förbli i köttet innebär fruktbart arbete, evangeliets framgång och glädjen hos Filipperna. Att avlida innebär att äntligen, fullt ut, komma hem dit där hans Fader är. Som R.C. Sproul en gång konstaterade: ”En människa kan uppleva biblisk glädje även när hon sörjer, lider eller befinner sig i svåra omständigheter.”

Denna gränslösa glädje som är förknippad med det glada budskapet är det som gör kristendomen unik. Vi gläder oss inte för att våra omständigheter har förbättrats. Vi gläder oss för att vår ställning har säkrats oåterkalleligt av den som ”har påbörjat ett gott verk” och kommer att fullborda det (1:6). Vår glädje är inte förankrad i det som är tillfälligt, utan i det som är evigt. I Kristus är till och med fängelset en plats för lovsång och glädje. Må denna gränslösa glädje i Kristus Jesus leda dig till glädjefylld tillbedjan.

Pastor Joel E. Kim undervisar vid Ligoniers organisation. Han är också rektor och biträdande professor i Nya testamentet vid Westminster Seminary California i Escondido, Kalifornien, undervisande äldste i Presbyterian Church of America samt doktorand vid Calvin Theological Seminary i Grand Rapids, Michigan. Han är huvudlärare i Ligoniers undervisningsserieAllt i Kristus och författare till Romarbrevet: Inget annat än nåd.

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift September 2026 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna .