”Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.”

Psaltaren 24:4

Yttre praktisk helighet är ett mycket värdefullt tecken på nåd. Vi befarar att många bekännare har förvrängt läran om rättfärdiggörelse genom tro på ett sådant sätt att de behandlar goda gärningar med förakt; om så är fallet, kommer de att möta evigt förakt på den sista stora dagen. Om våra händer inte är rena, låt oss tvätta dem i Jesu dyrbara blod, och låt oss så lyfta rena händer till Gud. Men ”rena händer” räcker inte, om de inte är förenade med ”ett rent hjärta”. Sann religion är hjärtats verk. Vi kan tvätta utsidan av bägaren och fatet så länge vi vill, men om själens insida är smutsig är vi helt och hållet smutsiga i Guds ögon, för våra hjärtan är mer vårt sanna jag än våra händer; själva livet i vår varelse ligger i vår inre natur, och därav det absoluta behovet av renhet inombords. De renhjärtade skall se Gud, alla andra är bara blinda fladdermöss.

Den person som är född för himlen ”vänder inte sin själ till lögn”. Alla människor har sina glädjeämnen, som upphöjer deras själar; världsmannen upphöjer sin själ i köttsliga njutningar, som är rena tomma fåfängligheter; men den helige älskar mer väsentliga saker; liksom Joshafat upphöjs han i Herrens vägar. Den som nöjer sig med skal kommer att räknas bland svinen. Tillfredsställer världen dig? Då har du din belöning och din del i detta liv; gör det bästa av det, för du kommer inte att känna någon annan glädje.

”Och inte svär falskt" Helgonen är fortfarande hederliga personer. Den kristnes ord är hans enda ed, men det är lika bra som tjugo eder från andra personer. Falskt tal kommer att stänga ute alla människor från himlen, för en lögnare skall inte komma in i Guds hus, för dig, eller hoppas du att få stiga upp på Herrens berg?

av C.H. Spurgeon