Som jag har påpekat förut finns det omkring fyra huvudinriktningar gällande tolkningen av Uppenbarelseboken. Inlägg #2. Mer generella är breven till kyrkorna i kapitel 2-3 någonting som de flesta kan i stort sett vara överens om. Här finns en serie betraktelser från Ligoniers Tabletalk oktober 2020.

“till församlingens ängel i Tyatira” Del 1©

Uppenbarelseboken 2:18-23

Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otukt.  Se, jag lägger henne på sjukbädden, och de som bedriver otukt med henne skall komma i stor nöd, om de inte omvänder sig från hennes gärningar. Jag skall döda hennes barn, och alla församlingarna skall inse att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag skall vedergälla var och en av er efter hans gärningar. v. 21-23

Cyprianus från Karthago var en av de viktigaste ledarna i kyrkan från tvåhundratalet, känd för sin betoning på kyrkans betydelse och sin vägran att ge någon biskop i den tidiga kyrkan högre myndighet än andra. I sin kommentar till brevet till de sju kyrkorna i Uppenbarelseboken säger Cyprianus detta om vår Herres uppmaning att omvända sig: ”Herren skulle verkligen inte uppmana till omvändelse om det inte var för att han har lovat att förlåta den ångrande.” Detta är en viktig princip att komma ihåg när vi ser en kyrka eller individ fångad i synd. Oavsett hur avskyvärd överträdelsen är, finns det alltid hopp för den ångerfulle. Jesus kommer inte på något sätt att vägra att förlåta och återinsätta någon som kommer till honom i tro och vänder sig bort från synden se Johannes 6:37.

Gud lovar aldrig att någon församling eller samfund garanteras hålla ut i tro och renlärighet till slutet. Hans löfte om att kyrkan kommer att råda över helvetets portar är ett löfte att den universella kyrkan, bestående av alla de med sann tro, kommer aldrig att försvinna, och det är inte ett löfte att ett enda synligt uttryck för den sanna kyrkan kommer att fortsätta. Således måste varje kallelse till omvändelse tas på allvar. Om vi ​​som individer eller någon av våra kyrkor är skyldiga till samma synder som identifierats i Uppenbarelsens brev till de sju kyrkorna, måste vi omvända oss eller möta samma slut som Jesus varnar för.

I Uppenbarelseboken 2: 18–29 talar Jesus till kyrkan i Thyatira. Vi fokuserar på verserna 18–23. Thyatira var ett handelscentrum under det första århundradet och hade många skråväsenden för textilier och andra industrier. De flesta kommentatorer tror alltså att Jesu varning om sexuell omoral och mat som offras till avgudar är relaterat till kristnas medlemskap i dessa skrån (v. 20). Man var tvungen att vara medlem i en av dessa skrån för att delta i handeln, och dessa skrån höll ofta hedniska offermåltider vid sina möten. Att inte delta i dessa måltider var att äventyra ens medlemskap i skrået och därmed ens förmåga att försörja sig. I kyrkan i Thyatira uppmuntrade en falsk profetissa uppenbarligen till ett sådant deltagande. Jesus kallar henne ”Isebel” - inte hennes riktiga namn utan en jämförelse med den berömda onda drottningen i det forntida Israel (v. 20). Beteckningen är lämplig med tanke på Isebels välkända stöd för avgudadyrkan t.ex. 1 Kungaboken 18:19.

Jesus varnar för att om den här falska läraren inte omvänder sig, kommer han att slå henne med sjukdom och döda hennes barn - hennes lärjungar Upp 2: 21–23. Avgudadyrkan har dödliga konsekvenser.

CORAM DEO Vara inför Guds ansikte
Gud drabbar inte alla falska lärare med sjukdom eller dödar deras lärjungar. Ändå ger varningen i dagens avsnitt oss anledning att inte handskas lätt med fel och falska lärare i kyrkan. Det kan få allvarliga konsekvenser om vi inte driver ut falsk undervisning. Låt oss ta denna varning till hjärtat och vara vaksamma så att vi inte tolererar falsk undervisning i kyrkan.

Fortsättning följer i nytt inlägg. Inlägg #1, #2 och #3 i serien.