”Själv bodde Mefiboshet i Jerusalem, eftersom han alltid åt vid kungens bord. Han var halt på båda fötterna.”

2 Samuelsboken 9:13

Mefiboset var ingen stor prydnad vid en kunglig bankett, men han hade ändå en stadig plats vid Davids bord, eftersom kungen i hans ansikte kunde se drag av den älskade Jonatan. Liksom Mefiboset kan vi ropa till härlighetens Konung: ”Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en sådan död hund som jag??” Men ändå skämmer Herren bort oss genom det mest förtroliga umgänget med sig själv, eftersom han i våra ansikten ser minnet av sin älskade Jesus.

Herrens folk är älskade för en annans skull. Sådan är den kärlek som Fadern hyser till sin enfödde, att han för hans skull lyfter sina ödmjuka bröder ur fattigdom och förvisning till sällskap vid hovet, ädel ställning och kunglig försörjning. Deras missbildning skall inte beröva dem deras privilegier. Hälta är inget hinder för att vara son; den lame är lika mycket arvtagare som om han kunde springa som Asael. Vår rättighet haltar inte, även om vår kraft kanske gör det. En kungs bord är ett ädelt gömställe för lama ben, och vid evangeliets festmåltid lär vi oss att glädja oss över svagheter, eftersom Kristi kraft vilar över oss. Ändå kan svåra funktionshinder skämma utseendet hos de mest älskade heliga. Här är en som bjöds på fest av David, men som var så halt på båda fötterna att han inte kunde följa med kungen när denne flydde från staden, och därför blev han förtalad och skadad av Siba hans tjänare. Helgon vars tro är svag och vars kunskaper är bristfälliga är stora förlorare; de är utsatta för många fiender och kan inte följa kungen vart han än går.

Denna sjukdom uppstår ofta till följd av fall. Bristfällig omvårdnad under deras andliga barndom leder ofta till att nyomvända faller i en förtvivlan som de aldrig återhämtar sig från, och i andra fall leder synden till brutna ben. Herre, hjälp de lama att hoppa som hjortar och mätta hela ditt folk med brödet från ditt bord!

av C.H. Spurgeon