från Tabletalk ©

Jesaja 44:9–20

Det första budet förbjuder avgudadyrkan, denna består av tillbedjan av något annat än den ende sanne Guden eller att ge första platsen i vårt hjärta och sinne till något utöver honom. Detta bud var särskilt viktigt för Israels barn med tanke på att Israeliterna i flera hundra år hade levt i Egypten, en nation som hade många gudar, och nu skulle de bosätta sig i Kanaan, vars invånare också tillbad många gudar (2 Mos. 12:12;23:32-33). Det budet skulle fortsätta vara livsviktigt genom det gamla förbundetsfolkets historia, för Israels historia som finns nedtecknad i Skriften berättar för oss att folket upprepade gånger föll i avgudadyrkan och i själva verket drevs i landsflykt till Assyrien och Babylon på grund av deras avgudadyrkan. (2 Kung 17; 2 Krön 36) §

Gud sände profeter till sitt gamla förbundsfolk, eftersom avgudadyrkan var en ständig frestelse för dem och därför att Israeliterna ofta föll in i avgudadyrkan, och tillbad andra gudar vid sidan om Yahweh, Israels Gud. Det gamla testamentets profetiska böcker flödar över av fördömelse och hån mot avgudadyrkan. Jesaja 44:9-20 ger oss en utav den hårdaste kritiken av avgudadyrkan, och påpekar dess absurditet genom att notera att samma trä som används för statyer av gudar också används för att laga mat och för att hålla värmen. Poängen är tydlig: Vilken sorts gud kan göras från samma material som vi använder för att möta våra vardagliga behov? Det outtalade svaret är att en gud som inte är suverän över alla är ovärdig att tillbedja.§

En del människor har kritiserat profetior, likt den som finns i textstycket för att de saknar en nyanserad syn på avgudadyrkan. De hävdar att folket i forntida Främre Orienten inte trodde att deras statyer var gudar, utan att statyerna endast representerade gudarna och att tillbedjan var riktad till gudarna, inte deras bilder. Profeterna hade alltså fel när de kritiserade hedningarna för tillbedjan av bilder, eftersom bilderna inte var föremål för deras tillbedjan. Låt oss som svar därför lägga märke till att profeterna inte var okunniga om den uppfattningen.

De visste att folken runt omkring dem, för det mesta, inte trodde att en staty gjord av trä, metall eller sten var en verklig gud. De hade kontakt med andra nationer och kände till deras religiösa trosuppfattningar. Men det tar inte bort den profetiska kritiken. Poängen är att en gudom som kan bli avbildad i en skulptur gjord av människor är inte alls mycket av en gud. Våra fantasigudar, även om vi aldrig gör fysiska bilder av dem, är inte Skriftens oändliga Gud, som är självförsörjande och därigenom mer än kapabel att göra allt som han har lovat sitt folk.

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

Närhelst vi försöker skapa vår egen gud, slutar vi med en varelse som ligger långt ifrån Gud som han har uppenbarat sig i Skriften.
Därför bör vi inte gissa vem Herren är; snarare borde vi lära oss av hans ord vem han är och vad han har gjort. Endast genom att känna till Skriften kan vi veta vem den sanne Guden är

@Tabletalk Ligonier Ministries Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna