Genom att låta Kristus dö för fattiga syndare gav Gud bort den dyrbaraste juvelen i hans skrin: en barmhärtighet av största värde och oskattbar betydelse. Inte ens himlen själv är så värdefull och dyrbar som Kristus är. Tiotusen tusen världar, lika många världar som änglarna kan räkna, skulle inte uppväga Kristi kärlek, storhet och ljuvhet. Åh, vilken underbar person! Vilken enastående, vacker och hänförande person Kristus är.

Samla skönheten i tiotusen paradis i ett enda, likt Edens trädgård. Samla alla blommor, alla dofter, alla färger, alla smaker, all glädje, all sötma, all skönhet i ett enda. Åh, vilken underbar och utsökt plats det skulle vara, och ändå skulle den vara mindre än den vackraste och käraste, den väl älskade Kristus, mindre än en droppe regn i förhållande till alla hav, floder, sjöar och källor på tiotusen jordklot.

Och nu skänker Gud den största av alla barmhärtigheter, det mest värdefulla i himlen och på jorden, till stackars syndare – och den gåvan är lika stor, lika vacker och lika utsökt som hans Son var.
Vilken sorts kärlek är detta?

John Flavel. 1627–1691