Den enda regel som Gud har gett för att vägleda sitt folk i deras böner

av Thomas Boston

Först
Det finns en allmän regel som har getts för denna orsak; och det är hela Guds ord i både Gamla och Nya testamentet. I bibeln är Guds vilja uppenbarad när det gäller allting som vi skall tro eller göra. Och den tilliten har vi till honom, att om vi ber om något efter hans vilja så hör han oss. (1 Joh 5:14) Genom vår bibel kan vi lära oss att be. Däri finns alla sorters hjälp och direktiv för denna plikt när det gäller ämne, manér och ord och därför är bibeln en komplett vägledning för bön.

1. Bibeln i alla sina delar ger oss rikligt med böneämnen, begäran och bekännelser. ”Mot dig, just mot dig, har jag syndat och gjort det som är ont i dina ögon Därför har du rätt när du talar, du är ren när du dömer. Ja, med skuld är jag född och med synd blev jag till i min moders liv..” (Psaltaren 51:6-7) ”Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse.”( Fil. 4:6) För den som låter Kristi ord bo rikligt hos sig kommer det aldrig att fattas böneämnen för sig själv och för andra. I bibeln finns ett förrådshus med stor variation och vi välkomnas att använda den så som det gagnar oss.

2. Bibeln vägleder oss fullständigt om sättet att be; till exempel, att vi måste be med uppriktighet. ”Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten.” (Heb 10:22) Att vi måste be med ödmjukhet. ”Du hör de förtrycktas längtan, Herre, du styrker deras hjärtan, du vänder ditt öra till dem.” (Psaltaren 10:17) Att vi måste be med tro ”Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden.” (Jakob 1:6)

Att vi måste be med iver ”Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan.” (Jakob 5:16) Det finns ingen egenskap i bön som inte vi kan lära oss i Guds heliga ord - bibeln.

3. Bibeln ger oss de mest passande orden att använda i bön. Vill du ha ord för att uttrycka dig i bön till Gud? Han gav oss sina egna ord i bibeln så att vi kan använda dem för våra behov. ”Ta med er ord och vänd om till Herren, säg till honom: ”Förlåt oss all vår skuld och ta nådigt emot oss.  Då ska vi ge dig en frukt från våra läppar” (Hosea 14:3)

Andra
Det finns en speciell regel som Jesus Kristus har gett oss för det ändamålet, nämligen, från orden han lärde sina lärjungar allmänt kallade “Herrens bön”. Denna utmärkta förebild och exempel av bön sammanställt av Jesu Kristus själv för vår ledning och som varje kristen är förpliktad att ta emot med den yttersta vördnad som Herrens egna ord. Men varken Jesus Kristus eller hans lärjungar gjorde bönen som ett bestämt formulär till vilket hans kyrka är förbunden att be ordagrant med dessa ord och inga andra. Men detta påtvingade Toledo kyrkomöte prästerskapet under ed året 618. Å andra sidan så har Antikrist bestiget tronen och katolikerna har vidskepligt använt bönen upp till denna dag. Jag önskar att alla protestanter kan erkänna sig som “Oskyldiga”till detta.

För att vidare förklara:

1. Herrens bön gavs oss som en vägledning för bön, ett mönster och ett exempel genom vilken vi därefter skall ordna vår begäran och andra böner. Detta är klart i sammanhanget, "När ni ber, ska ni säga,” Den är i några få ord en riklig vägledning för bön, som alla bedjande personer bör ha för ögonen, läsa, studera och förstå. I den undervisas vi att tala i ett känt språk endast till Herren, utan rabblande tomma ord, för det som tillåts och att ha den största respekten till Guds ära och vår egen fördel.

2. Den kan också användas som en bön så att vi ber den med förståelse, tro, vördnad och andra bedjande välsignelser. Så vi erkänner att självaste orden kan med rätta användas. "Så ska ni be: Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat.” (Matt. 6:9) Jämför med “När ni ber, ska ni säga: Far, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma.”* (Lukas 11:2) Vem kan förneka detta i och med att det är Herrens egna ord i en del av en helig skrift? Och de som är så svaga att de inte kan forma egna böner gör väl i att använda detta heliga mönster, fast de borde sträva efter ytterligare framsteg i bön. Och ibland har kristna som under stora svårigheter inte kunnat forma egna böner använt den med god framgång.

3. Men vår Herre har inte förbundit oss till denna exakta ordform när vi ber till Gud. Detta är tydligt:

A Därför att bönen som därefter nedtecknades i skrifter var varken i eller avslutad med denna ordform. Kristus själv använde inte denna bön vid Lasarus grav. ”Far, jag prisar dig för att du hör mig. Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger det för folket som står här, för att de ska tro att du har sänt mig.” (Johannes 11:41b-42). Inte heller i hans sista bön i Johannes 17. inte heller använde inte hans lärjungar det och inte heller kyrkan Apg 4:24-30.

B Denna bön nedtecknades av både Matteus och Lukas de enda två evangelister som nämner den. Fastan det självklart är harmoni mellan dem rörande ämne och ordens innebörd är det ändå lika självklart, för alla som jämför dem, att det finns en skillnad gällande den fjärde och femte begäran vilket det inte hade varit om det var menat som ett böneformulär. I Lukas den fjärde begäran är ”Ge oss var dag vårt bröd för dagen” och i Matteus är det uttryckt så här, ”Ge oss i dag vårt dagliga bröd” I Matteus bes om försörjning av nuvarande behov och i Lukas för behov som dagligen uppkommer och detta visar en skillnad i uttryck.
Den femte uttrycket i Lukas är ”Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.” Och i Matteus är uttrycket annorlunda, ”Och förlåt oss våra skulder,  så som vi förlåter dem som står i skuld till oss.” Lukas utelämnar välsignelsen men inte Matteus. (Woodland - Boston använder sig av den engelska översättningen. Välsignelsen finns inte i den svenska översättningen. Senare handskrifter har en lovprisande avslutning: ”För riket är ditt, och makten och äran i evighet. Amen.” Jfr 1 Krön 29:11.)

Av detta kan man rättvist dra slutsatsen att när Herren gav lärjungarna denna bön var hans syfte inte att de skulle hålla sig exklusivt till dessa ord utan variationer, för om det var så skulle de två evangelisterna utan tvekan nedtecknat bönen med exakt samma ord. Utan han menade den som en vägledning när det gällde bön; så det är omöjligt att precis bibehålla ordens form när det gäller bön för detta är inte syftet. Det står skrivit ”När ni ber, ska ni säga” Våra motståndare påstår att vi är fjättrade till ordformen. Svar: Denna fras ämnas att förstås på detta sätt- det vill säga- “Säg så om ämnet, be efter denna manér.” Jämför ”Så ska ni be” (Matt 6:9) Om det skall uppfattas annorlunda ,då, borde lärjungarnas ord begränsas till dessa exakta ord ”Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära.“ (Matt 10:7) vilket vi är säkra på att så var inte fallet.

Dessutom lägger vi märke till att vår Frälsare huvudsakligen ämnade denna bön som en vägledning angående ämnen av vår anhållan hellre än formen; därför att den inte uttryckligen innehåller alla delar av bön i synnerhet syndabekännelse och tacksamt erkännande av erhållen barmhärtighet. Det finns inget uttryckligen eller direkt omnämnande av Förbedjaren i vars namn vi skall be; inte heller av hans lydnad, lidande eller förnedrande på vilket effektiviteten av våra böner grundas och vars framgång de är beroende av. Dessa saker kommer från andra delar av skriften av vilken allt samlat ihop ger oss en komplett vägledning i bön.

På det hela tror jag att det är uppenbart att en bön baserad på detta excellenta mönster, med flera anhållningar insprängda fastän uttryckta med andra ord, är en sann biblisk bön och den behöver inte avslutas med Herrens bön. Och därför kan jag inte annat än tycka att katoliker och flera protestanter som avslutar sina böner med självaste orden i Herrens bön utför en väldig vidskeplig användning av den. Det orsaker att folk fantiserar att blotta uppläsningen av orden i Herrens bön helgar deras andra böner och att inga böner kan accepteras av Gud om denna fåfänga upprepning utelämnas. (Det finns en användning av ord i bön för att egga upp, framställa och ge utlopp av tillgivenhet.”Ta med er ord och vänd om till Herren, säg till honom: ”Förlåt oss all vår skuld och ta nådigt emot oss.” (Hos 14:2) Nu kan dessa övervägas om vi ber ensamma eller i sällskap.)

Thomas Boston om bön #1 För vad och hur ska vi be

Thomas Boston om bön #2 Vad betyder det att be i Jesu namn

Thomas Boston om bön #3 Hur troende ber på ett sätt som är godtagbart för Gud