”Vi vill jubla och glädjas över dig, prisa din kärlek högre än vin.”

Höga visan 1:4

Jesus kommer inte att låta sitt folk glömma hans kärlek. Om all den kärlek de har fått uppleva skulle glömmas bort, kommer han att besöka dem med ny kärlek. ”Har ni glömt mitt kors?”, säger han, ”Jag ska få er att minnas det; ty vid mitt bord ska jag på nytt uppenbara mig för er. Har ni glömt vad jag gjorde för er i evighetens råds kammare? Jag skall påminna er om det, ty ni skall behöva en rådgivare, och ni skall finna mig redo när ni kallar på mig.”

Mödrar låter inte sina barn glömma dem. Om sonen har åkt till Australien och inte skriver hem, skriver hans mor: ”John har du glömt din mor?” Då kommer ett kärleksfullt brev tillbaka, som visar att den vänliga påminnelsen inte var förgäves. Så är det också med Jesus; han säger till oss: ”Kom ihåg mig”, och vårt svar är: ”Vi ska minnas din kärlek.” Vi ska minnas din kärlek och dess oöverträffade historia. Den är lika uråldrig som den härlighet du hade hos Fadern innan världen blev till. Vi minns, åh Jesus, din eviga kärlek när du blev vår säkerhet och tog oss till dig som dina trolovade. Vi minns den kärlek som ledde till att du offrade dig själv, den kärlek som fram till tidens fullbordan, begrundade detta offer, och vi längtar efter den stund om vilken det står skrivet om dig i boken: ”Se, jag kommer.” Vi minns din kärlek, åh Jesus, såsom den uppenbarades för oss i ditt heliga liv, från krubban i Betlehem till Getsemane trädgård. Vi följer dig från vaggan till graven – ty varje ord och handling från dig var kärlek – och vi gläder oss över din kärlek, vilken döden inte kunde uttömma; din kärlek som strålade i all sin prakt i din uppståndelse.

Vi minns kärlekens brinnande eld som aldrig kommer att låta dig vara tillfredsställd förrän alla dina utvalda är i trygghet, förrän Sion är förhärligat och Jerusalem har fått sin plats på sina eviga grundvalar av ljus och kärlek i himlen.

av C.H. Spurgeon