Den tryggaste rädslan©

Av Tessa Thompson
Psalm 34

Orden ”trygghet” och ”rädsla” förekommer sällan i samma mening, såvida vi inte ”fruktar för någon annans säkerhet” – vilket innebär att vi är oroliga eftersom någons trygghet eller välbefinnande är hotat. Psalm 34 vänder upp och ner på det uttrycket och ger oss ett annat sätt att koppla ihop orden.

Det är bra att ha sammanhanget i åtanke. Författaren David är inspirerad av Anden, och hans ord är inte skrivna från en bekväm säng utan troligen medan han kryper ihop i Adullams grotta. Han flyr för sitt liv undan Saul, är utmattad, osäker på framtiden och omgiven av en ovårdad skara män som befinner sig i nöd, är skuldsatta och bittra i sinnet (se 1 Sam. 21–22). Men han är också glad. Hans läppar är fyllda av ödmjuk lovsång till den Gud som ”räddade honom ur all hans nöd” (Ps. 34:7), vilket troligen syftar på hans flykt från kung Akis. David hade i sin nöd ropat till Gud, och Gud hade skänkt honom fysisk befrielse.

Adullams grotta kunde dock inte skydda David och hans män för alltid. Vad skulle han nu göra? Han hade visserligen lyckats fly från kungen av Gat, men Saul var fortfarande på jakt efter honom, och David vågade inte tro att hans bekymmer var över.

Det vore förståeligt om Davids rädsla fortfarande kvarstod. Men det vi ser i Psalm 34 är en man som har valt sin rädsla med omsorg. Inför en överhängande fara har David valt den tryggaste rädslan – nämligen fruktan för Herren. I verserna 9–11 förkunnar han:

Smaka och se att Herren är god!
Salig är den som flyr till honom. Vörda Herren, ni hans heliga,
för de som vördar honom saknar ingenting. Unga lejon lider nöd och hungrar,
men de som söker Herren saknar inget gott.

En grottas väggar kan visserligen ge tillfälligt skydd, men den yttersta tillflykten, försörjningen och saligheten finns i ett liv som präglas av vördnadsfull lydnad mot Gud. David antar att ett sådant liv inte kommer att bli lätt. Han är utan tvekan tacksam för denna tillfälliga lättnad i Adullams grotta, men han vet också att ”mycket får den rättfärdige lida” (v. 19). De kommande dagarna på flykt kommer verkligen att bevisa just detta.

Att vandra i Herrens fruktan kommer inte att skona David från svårigheter, men det kommer att hålla honom under det kloka och vakande ögat hos Den som är god och som ständigt verkar för Davids bästa. Oavsett om detta bästa tar sig uttryck i en sorg som snabbt avlägsnas eller i en sorg som måste uthärdas, kan de som fruktar Herren – som tänker rätt och lever rättfärdigt inför Honom – vara säkra på att de ses, hörs och bevaras av en allsmäktig Fader. Dessutom sträcker sig Hans omsorg och befrielse långt bortom de få och flyktiga åren av det jordiska livet och in i evigheten, där de som valt att frukta Herren vilar i den glada förvissningen att ”ingen som flyr till honom ska stå med skuld.” (v. 23).

Tessa Thompson är författarinna av “Laughing at the Days to Come”: “Facing Present Trials and Future Uncertainties with Gospel Hope”.

© Ligonier Ministries TableTalk tidskrift augusti 2026 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.