”Jag har sett slavar till häst och furstar till fots som slavar.”

Predikaren 10:7

Uppkomlingar tillskansar sig ofta de förnämsta platserna, medan de verkligt stora hamnar i skymundan. Detta är försynens gåta, men lösningen kommer en dag att glädja de rättrådigas hjärtan, men det är ett så vanligt faktum att ingen av oss bör klaga om det faller på vår egen lott.

När vår Herre levde på jorden vandrade han på trötthetens och tjänandets stig som tjänarnas tjänare, trots att han är härskare över jordens kungar: är det överraskande om hans efterföljare, som är prinsar av blodet, också skulle ses ner på som underlägsna och föraktliga personer? Världen är upp och ned, och därför är de första de sista och de sista de första. Se hur Satans underdåniga söner härskar på jorden! Vilka höga hästar de rider på! Hur de blåser sina horn i fanfarer! Haman är vid hovet, medan Mordokaj sitter vid porten; David vandrar bland bergen, medan Saul regerar i härlighet; Elia klagar i grottan medan Isebel skryter i palatset; men vem skulle vilja ta de stolta rebellernas plats? och vem, å andra sidan, skulle inte avundas de föraktade helgonen? När hjulet snurrar, stiger de som är lägst, och de högsta sjunker. Ha alltså tålamod, troende, evigheten kommer att rätta till tidens oförrätter.

Låt oss inte falla för misstaget att låta våra passioner och köttsliga aptiter rida i triumf, medan våra ädlare krafter går i stoftet. Nåden måste regera som en furste och göra kroppens lemmar till redskap för rättfärdighet. Den Helige Ande älskar ordning, och därför sätter han våra krafter och förmågor i rätt rang och på rätt plats, och ger det högsta utrymmet åt de andliga förmågor som förenar oss med den store Kungen; låt oss inte störa den gudomliga ordningen, utan be om nåd så att vi kan hålla vår kropp underdånig och underkasta oss. Vi blev inte skapade på nytt för att låta våra passioner härska över oss, utan för att vi som kungar skall regera i Kristus Jesus över det trefaldiga riket av ande, själ och kropp, till Gud Faders ära.

av C.H. Spurgeon