Guds suveränitet vid pånyttfödelse©

Romarbrevet 9:1-24

Alltså är han [Gud] barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill. vers 18

Eftersom Jesus själv talade om den nya födelsen - pånyttfödelsen - inkluderar alla kristna traditioner någon lära om pånyttfödelsen. Denna lära har formulerats på många olika sätt, men det kan vara till hjälp att beakta de två centrala uppfattningarna om pånyttfödelse i kyrkorna - monergism och synergism. Det finns dock skillnader mellan de olika ståndpunkterna som kan falla inom monergismens läger, och detsamma gäller för synergismen. Det finns dock en grundläggande skillnad mellan dessa kategorier: monergisterna hävdar att Gud ensam är ansvarig för vår pånyttfödelse, medan synergisterna tror att Gud och människan tillsammans åstadkommer den nya födelsen.

Synergismen lär att Gud och människan samarbetar i förnyelsen. Vissa synergister hävdar att Gud av nåd gör det första steget; i annat fall tror de på det pelagianska kätteriet. Många synergister skulle säga att nåden bönfaller de icke-troende att förändras, och kanske gör det möjligt för dem att göra ett val för Kristus. Enligt detta synsätt sker dock inte förnyelsen förrän syndaren säger ja till Guds kallelse, vilket gör syndarens vilja till den sista avgörande faktorn för att uppleva den nya födelsen. Men denna idé om ett samarbete mellan Gud och människan vid pånyttfödelsen finns inte i Bibeln. Återfödelse sker inte med människor som till största delen är andligt döda eller som är tillräckligt förnyade för att tro, men inte tillräckligt för att garantera trons svar. Återfödelsen är i stället ett verk i andligt döda syndare som gör dem helt andligt levande (Psalm 51:5; Ef. 2:4-5). Eftersom vi är döda i synd är vi oförmögna att göra de rätta andliga valen och förtrösta på Kristus, och döda människor kan inte be Gud att göra dem andligt levande. Synergismen gör också fel när den sätter tron före pånyttfödelsen, men vi har redan sett i Johannes 3:3 att pånyttfödelsen kommer först. Det är inte så att vi har tro och sedan blir pånyttfödda, utan tron är frukten av pånyttfödelsen.

Monergismen däremot lär att endast Gud agerar i förnyelsen. Han handlar suveränt, inte bara för att ge oss lite liv, utan för att ta bort vårt hjärta av sten och ge oss ett hjärta av kött. Han ber inte först om vår tillåtelse att göra detta, och det är goda nyheter, för eftersom vi är döda i synd skulle vi aldrig ge en sådan tillåtelse om han frågade. Han handlar genom sin barmhärtighet, och han visar barmhärtighet mot vem han vill men ger den inte till alla (Rom 9:18). Och när han väl har gett oss ett nytt hjärta, kan det inte misslyckas. Vi kommer helt säkert att ta emot det nya hjärtat, och frälsande tro kommer att flöda ur det.

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

Det faktum att pånyttfödelsen föregår tron innebär att vi inte alls kan ta åt oss äran för vår frälsning. Gud bjuder in oss genom evangeliet och vi svarar, men det faktum att vi svarar i tillit beror enbart på att Herren gav oss ett nytt hjärta innan det beslutet, och han gjorde det utan att fråga oss. Om han hade frågat först skulle vi ha sagt nej. Frälsningen är ett Guds verk från början till slut, så låt oss prisa honom för det denna dag!

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift december 2024 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.