”Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig.”
Johannesevangeliet 17:24

O död varför rör du trädet under vars spridande grenar trötthet vilar? Varför rycker du bort jordens bästa, i vilken all vår glädje finns? Om du måste använda din yxa, använd den på de träd som inte ger någon frukt; du kanske blir tackad då. Men varför vill du fälla Libanons vackra cedrar? O, använd inte din yxa och skona de rättfärdiga.

Men nej, det måste inte bli så; döden slår de godaste av våra vänner; de mest generösa, de mest bedjande, de mest heliga, de mest hängivna måste dö. Och varför? Det är genom Jesu segrande bön: ”Fader, jag vill att också de som du har givit mig skall vara med mig där jag är.” Det är det som bär dem på örnvingar till himlen. Varje gång en troende stiger upp från denna jord till paradiset är det är svar på Kristi bön.

En gammal god gudsman anmärker: ”Många gånger är Jesus och hans folk motsatta varandra i bönen. Du böjer ditt knä i bön och säger: 'Fader, jag vill att dina heliga skall vara med mig där jag är'; Kristus säger: 'Fader, jag vill att också de som du har gett mig skall vara med mig där jag är'.” Lärjungen är således i motsättning med sin Herre. Själen kan inte vara på båda ställena: den älskade kan inte vara med Kristus och med dig också. Nå, vem av dem skall vinna dagen? Om du hade ditt val; om kungen skulle kliva upp från sin tron och säga: ”Här är två bedjande som ber mot varandra, vilken ska besvaras?” Åh! Jag är säker på att du, även om det var plågsamt, skulle resa dig och säga: ”Jesus, inte min vilja, utan din ska ske.” Du skulle ge upp din bön för din älskades liv, om du kunde inse de tankar som Kristus ber i motsatt riktning - ”Fader, jag vill att också de, som du har gett mig, skall vara med mig där jag är.” Herre, du skall få dem. Genom tro låter vi dem gå.

av C.H. Spurgeon