”Jag sade i min trygghet:”
   "Jag ska aldrig vackla.”

Psaltaren 30:7

Moab har legat i ro. . . han har inte hällts från kärl till kärl. Ge en man rikedom; låt hans fartyg ständigt ta hem rika frakter; låt vindarna och vågorna verka vara hans tjänare för att bära hans fartyg över det mäktiga djupet; låt hans mark ge riklig skörd: låt vädret vara gynnsamt för hans grödor; låt oavbruten framgång följa honom; låt honom stå bland människor som en framgångsrik köpman; låt honom åtnjuta fortsatt hälsa; låt honom med stärkta nerver och lysande ögon marschera genom världen och leva lyckligt; ge honom en livskraftig anda; låt honom ha sången ständigt på sina läppar; låt hans ögon ständigt glittra av glädje - och den naturliga följden av ett sådant enkelt tillstånd för någon människa, även om han var den bästa kristne som någonsin andats, kommer att bli övermod; till och med David sa: ”Jag skall aldrig vackla;” och vi är inte bättre än David, inte heller hälften så bra.

Syskon, akta er för de jämna platserna på vägen; om ni vandrar på dem, eller om vägen är ojämn, tacka Gud för det. Om Gud alltid skulle gunga oss i välståndets vagga; om vi alltid skulle sitta på förmögenhetens knän; om det inte fanns några moln på himlen; om vi inte hade några bittra droppar i detta livs vin, skulle vi bli berusade av njutning, vi skulle drömma ”vi står tryggt”; och stå skulle vi, men det skulle vara på en spets; som utkiken som sover på masten, skulle vi i varje ögonblick vara i fara.

Vi välsignar alltså Gud för våra lidanden; vi tackar honom för våra förändringar; vi prisar hans namn för förluster av egendom; ty vi känner att om han inte hade tuktat oss på detta sätt, skulle vi ha blivit alltför trygga. Oavbrutet världsligt välstånd är en brännande prövning.
”Bedrövelser, fastän de verkar svåra, så är de ofta sända i barmhärtighet.”

av C.H. Spurgeon