Att hantera krossade drömmar©

av Josh Squires

Mellan tystnaden och tårarna som föll kom mjuka snyftningar. Till slut viskade hon: "Varför skulle han ta detta ifrån mig? Det var inte fel eller ondskefullt. Jag förstår bara inte." Sådan är känslan hos en troende som har sett en dyrbar dröm krossas under tyngden av den gudomliga försynen.

Sorgligt nog är krossade drömmar normen för dem som lever i en fallen värld. Våra tankar är inte Guds tankar, och våra vägar är inte Guds vägar (Jes. 55:8-9). Därför har vi ofta drömmar som inte uppfylls, drömmar om hur våra liv ska bli, och ändå väljer Gud i sin visdom, en annan väg för oss. Naturligtvis är det inte alla krossade drömmar som kollapsar med samma tyngd. Att bli avvisad av sin drömskola är inte samma sak som att drabbas av infertilitet eller den plötsliga förlusten av en nära och kär person. Vad ska vi göra, tänk och tro i tider som dessa, från små olyckor till hisnande hjärtesorger?

För det första, vad gör vi? Vi sörjer. Maria och Marta sörjde när de förlorade sin bror, och Kristus tillrättavisade dem inte. I själva verket deltog Kristus i deras sorg (Johannes 11:33-37). Kristus själv sörjde när han insåg att den stad som han så innerligt önskade rädda istället skulle förkasta honom och möta domen (Lukas 19:41-44). Paulus instruerar till och med de troende att när de möter människor som sörjer ska de inte tillrättavisa dem utan snarare visa medkänsla (Rom. 12:15). Det verkar alltså som om sorg är normalt när vi ser våra förhoppningar och drömmar förstöras. Men Paulus påminner oss också om att vi inte ska sörja som de utan hopp (1 Thess. 4:13). Hur gör vi detta när smärtan är så djup? Vi engagerar oss i tvåvägskommunikation där vi överlämnar våra smärtor och rädslor till Herren genom bön, och han i gengäld erbjuder sin tröst genom hans ord och hans folk. I sorg isolerar sig människor ofta och tror att om de snabbt kan acceptera det som hänt så kan de kortsluta skadan och smärtan. Då, och först då, kan de tryggt bjuda in Herren och hans folk i sin smärta. Istället blir både tro och människor bortstötta när de behövs som mest. Och smärtan från en krossad dröm blir ett sår där ensamhet, bitterhet och förbittring jäser. Så när en dröm dör måste vi först sörja på ett bra sätt.

För det andra, vad tänker vi? När vi sörjer våra krossade drömmar måste vi börja ställa flera svåra frågor till oss själva. Paulus säger att vi ska ta våra tankar till fånga i lydnad för Kristus (2 Kor. 10:5), och även om detta är särskilt svårt när man är djupt sårad och ledsen, så är det inte mindre nödvändigt. Därför måste vi också ta tillfället i akt att se om det finns några avgudar som har dykt upp i våra liv. Här är en användbar fråga som kan hjälpa oss att identifiera idoldyrkan i våra hjärtan: "Var den här drömmen inriktad på Gud?" Med andra ord, hjälpte den mig att, som Westminster Kortare Katekes så hjälpsamt säger, "förhärliga Gud och njuta av honom för evigt"? Om vi ska vara ärliga så kan många av våra mest värdefulla drömmar visserligen förhärliga Gud, men de är ofta främst inriktade på att förhärliga oss själva. Och även om de kan hjälpa oss att njuta av honom, hjälper de oss ofta främst att njuta av det här livet - inte det som komma skall.

En annan bra fråga att ställa sig själv är denna: "Får uteblivandet av den här drömmen mig att ifrågasätta Guds godhet?" Om svaret är ja, vet vi att en god sak har blivit en guds sak. Med andra ord, en god och rättfärdig önskan har blivit en avgud eftersom den har ersatt Gud på tronen i våra hjärtan. Förlusten av en dröm kan inte avgöra Guds godhet, eftersom Skriften själv påminner oss om "att Gud är ljus, och i honom finns inget mörker alls" (1 Johannes 1:5). Alla våra hjärtan gör avgudar av goda ting. John Calvin beskrev hjärtat som "en evig fabrik för avgudar". Men Herren kanske använder denna tid av smärta för att påminna oss om sin tidlösa sanning: "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall allt detta läggas till er" (Matteus 6:33). Så när drömmarna sviker bör vi leta efter felprioriterade önskningar i våra hjärtan.

Slutligen, vad bör vi tro på i tider som dessa? Att Herren är fullständigt pålitlig. Han är pålitlig att ta emot - och till och med vårda - våra ångestrop (Ps. 56:9). Han är pålitlig när det gäller att bevara oss för honom själv även när vi är som svagast: "Ett brutet strå ska han inte krossa, en tynande veke ska han inte släcka." (Jes. 42:3). Han är pålitlig när det gäller att blåsa nytt liv i oss: "Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta." (Jes. 40:31). Han är pålitlig när det gäller att höra oss och ge oss det vi behöver: "Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge det som är gott till dem som ber honom?" (Matt. 7:11). Han är pålitlig nog att föra samman allt, även fruktansvärt smärtsamma saker, på otroliga sätt för vårt bästa och till sin ära: "Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.  Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom." (Rom. 8:16-17). Så när drömmarna sviker måste vi motivera oss själva till att lita på
Vad bör vi göra när våra förhoppningar och drömmar går i kras överallt omkring oss? Vi måste sörja, helga våra tankar och lita på Herren ännu mer, så att smärtan av krossade drömmar en dag kan blomma ut i evangeliets säkra hopp.

Joshua A. Squires är biträdande pastor för rådgivning vid First Presbyterian Church i Columbia, S.C.

© Tabletalk Magazine Ligonier Ministries november 2023. Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.