”I tron dog alla dessa . . .“
Hebreerbrevet 11:13

Se gravskrifterna över alla de välsignade heliga som somnade in innan vår Herres ankomst! Det spelar ingen roll på vilket sätt de dog, vare sig det var från ålderdom eller med våld; denna punkt, där de alla är överens är den mest värda att notera “alla dog i tro”. I tro levde de - det var deras tröst, deras vägledare, deras livsmotiv och deras stöd; och i samma andliga nåd dog de och avslutade sin livssång med den ljuva melodin som de så länge hade sjungit. De dog inte i förtröstan på köttet eller på sina egna prestationer; de gjorde inga avsteg från sin första väg efter att de hade blivit accepterade av Gud, utan höll fast vid trons väg till slutet. Tron är lika värdefull att dö i som att leva efter.

Att dö i tro har en tydlig hänvisning till det förflutna. De trodde på de löften som hade gått före och var försäkrade om att deras synder utplånades genom Guds nåd. Att dö i tro har med nuet att göra. Dessa helgon var övertygade om att de accepterades av Gud, de njöt av hans kärleks strålar och vilade i hans trofasthet. Att dö i tro blickar in i framtiden. De somnade in i försäkran om att Messias förvisso skulle komma och att när han i de sista dagarna skulle visa sig på jorden, skulle de uppstå från sina gravar för att se honom. För dem var dödssmärtorna bara födelsevånda för ett bättre tillstånd.

Ta mod, min själ, när du läser denna gravskrift. Din väg, genom nåd är en av tro, och det du ser gläder dig sällan; detta har också varit vägen för de ljusaste och de bästa. Tro var den omloppsbana i vilken dessa stjärnor av den största storleken rörde sig hela tiden de lyste här; och lycklig är du att den är din. Se på nytt till Jesus, din tros upphovsman och fullbordare, och tacka Honom för att han har gett dig samma dyrbara tro som själarna som nu är i härlighet.

av C.H. Spurgeon