För ett barn blir oss fött,
 en son blir oss given.
 På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är:
 Under, Rådgivare, Mäktig Gud,
 Evig Far, Fridsfurste.
Jesaja 9:1-7

Vi har sett att Jesaja 7:14 fick en delvis uppfyllelse på 700-talet f.Kr. när Maher-shalal Hash-bas föddes åt Jesaja och hans hustru. Denna pojkes födelse bevisade att Gud verkligen var med sitt folk (Immanuel- d.v.s Gud med oss), särskilt den trogna kvarlevan, och att han skulle befria Juda från Syriens och Israels händer (8:3-4). Men med tanke på att Assyrien skulle invadera och ödelägga Juda behövdes en annan Immanuel, en som fullständigt och slutligen kunde förverkliga Herrens frälsning av Hans folk (vers. 5–10). Fram till dess att han kom, måste trogna män och kvinnor i Juda frukta Gud, vänta på honom och lita på att han skulle rentvå sitt namn och definitivt hålla sina löften (vers 11–22).
För de troende i det gamla förbundet fanns det hopp bortom den förstörelse som Assyrien skulle bringa över landet. I dagens text förkunnar Jesaja hopp för Sebulon och Naftali, för "landet på andra sidan Jordan, nationernas Galileen" (9:1). Jesaja hänvisar till de nordligaste områdena i det utlovade landet. Under bibliska tider var detta område alltid en blandning av människor från olika nationer, såsom hebréer, hetiter och andra. Dessutom försökte de forntida inlands imperierna kontrollera Palestina och invaderade alltid denna del av Kanaan först, vilket betyder att de norra områdena i det utlovade landet upprepade gånger led i den bibliska tiden. Assyrien invaderade och de bosatte sig i detta område före något annat land, och de jublade över det ok de lade på folket. De forntida judarna fick därför goda nyheter när Jesaja talade om den befrielse som Gud skulle ge deras land, och bryta deras folks fienders ok (vs. 2–5). Profeten avslutar sin syn av Guds folks framtida hopp med en förutsägelse om Messias.
Vi läser detta välkända avsnitt nästan varje år vid jul, och det berättar mycket om Messias. Bland annat är den som sitter på Davids tron “Evig Far” (vers 6). Detta är inte en förväxling av Faderns person med Sonens person, ty, som John Kalvin påpekar i sin kommentar till denna vers, betyder ordet fader här “upphovet.” Jesaja förutsåg att Messias skulle bli en inkarnation av Skaparen själv, den Allsmäktige Guden som är upphovet till allt som var, är och skall komma. Under den mer fullständiga uppenbarelsen i det nya förbundet förstår vi att denna Gud existerar i tre personer och att det var Guds Son, den andra personen i Treenigheten, som kom till jorden i inkarnationen (Johannes 3:13).

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte
Vissa har hävdat att dagens text förutsäger kung Hiskias födelse, men med tanke på att även den rättfärdige Hiskia misslyckades (Jesaja 39), är det tydligt att dessa verser i slutändan måste syfta på Davids Son, som också är Guds Son. Vi människor är benägna att sätta vårt förtroende till dessa jordens furstar, men detta avsnitt påminner oss om att endast Jesus förtjänar vår fulla, otvivelaktiga lojalitet. Vi tjänar kungarnas kung, och låt oss inte glömma det i denna oroliga värld.

©Tabletalk Magazine Ligonier Ministries March 2013. Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.