”Håll falskhet och lögn ifrån mig.”

Ordspråksboken 30:8

”Min Gud, var inte långt ifrån mig.”

Psalm 38:22

Här har vi två viktiga lärdomar – vad vi bör avstå från och vad vi bör be om. En kristens lyckligaste tillstånd är det heligaste tillståndet. Precis som det är varmast närmast solen, så är det också lyckligast närmast Kristus.

Ingen kristen finner tröst när hans blick är fixerad på det förgängliga – han finner ingen tillfredsställelse om inte hans själ väcks till liv på Guds vägar. Världen må finna lycka på annat håll, men det kan han inte. Jag klandrar inte de ogudaktiga för att de kastar sig in i sina nöjen. Varför skulle jag göra det? Låt dem få sitt lystmäte. Det är allt de har att glädja sig åt. En omvänd hustru som hade förlorat hoppet om sin man var alltid mycket vänlig mot honom, ty hon sade: ”Jag fruktar att detta är den enda världen där han kommer att vara lycklig, och därför har jag beslutat mig för att göra honom så lycklig i den som jag kan.” Kristna måste söka sin glädje i en högre sfär än världens intetsägande lättsinnigheter eller syndiga njutningar. Fåfänga strävanden är farliga för förnyade själar. Vi har hört talas om en filosof som, medan han blickade upp mot stjärnorna, föll ner i en grop; men hur djupt faller inte de vars blick är fäst på jordiska saker. Deras fall är ödesdigert. Ingen kristen är trygg när hans själ är slö och hans Gud är långt borta från honom. Varje kristen är alltid trygg när det gäller den stora frågan om hans ställning i Kristus, men han är inte trygg när det gäller hans erfarenhet av helighet och gemenskap med Jesus i detta liv.

Satan angriper sällan en kristen som lever nära Gud. Det är först när den kristne vänder sig bort från sin Gud, blir andligt utsvulten och försöker livnära sig på tomheter, som djävulen ser sin chans. Ibland kan han stå öga mot öga med ett Guds barn som är aktivt i sin Herres tjänst, men striden är vanligtvis kort: den som snubblar när han går ner i Förödmjukelsens dal bjuder varje gång han tar ett felsteg in Apollyon för att angripa honom. Åh, må vi få nåd att vandra ödmjukt med vår Gud!

av C.H. Spurgeon