”Hoppas på Herren”

Psaltaren 27:14

Det kan verka enkelt att vänta, men det är en av de hållningar som en kristen soldat lär sig först efter många års träning. Att marschera och snabbt marschera är mycket lättare för Guds krigare än att stå stilla.

Det finns stunder av förvirring när även den mest villiga anden, som ivrigt längtar efter att tjäna Herren, inte vet vilken hållning den ska inta. Vad ska den då göra? Plåga sig själv med förtvivlan? Fly tillbaka i feghet, vända sig i rädsla eller rusa framåt i övermod? Nej, helt enkelt vänta. Vänta dock i bön. Åkalla Gud och lägg fram saken inför honom; berätta om dina svårigheter och åberopa hans löfte om hjälp. I dilemman mellan en plikt och en annan är det skönt att vara ödmjuk som ett barn och vänta på Herren med en enkel själ. Det kommer säkert att gå oss väl när vi känner och inser vår egen dårskap och är uppriktigt villiga att låta oss ledas av Guds vilja. Men vänta i tro. Uttryck ditt orubbliga förtroende för honom; ty ett trolöst, misstroende väntande är inget annat än en förolämpning mot Herren. Tro att även om han låter dig vänta ända till midnatt, så kommer han ändå till dig vid rätt tidpunkt; synen skall komma och skall inte dröja. Vänta i stilla tålamod, utan att göra uppror för att du befinner dig i prövning, utan välsigna din Gud för den.

Klaga aldrig över den andra orsaken, såsom Israels barn gjorde mot Mose; önska aldrig att du kunde återvända till den gamla världen, utan acceptera situationen som den är och lägg den, sådan den är, enkelt och av hela ditt hjärta, utan någon egenvilja, i händerna på din förbundsgud och säg: ”Nu, Herre, ske inte min vilja, utan ske din vilja.” Jag vet inte vad jag ska göra; jag är driven till yttersta nöd, men jag ska vänta tills du delar havet eller driver tillbaka mina fiender. Jag ska vänta, även om du låter mig vänta många dagar, ty mitt hjärta är fäst vid dig allena, o Gud, och min ande väntar på dig i full övertygelse om att du ändå ska bli min glädje och min frälsning, min tillflykt och mitt starka torn.

av C.H. Spurgeon