Hur vi mottog bibeln©

“Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med er!" Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg. Men han sade till dem: "Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har." . . . Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna." Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse  ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni är vittnen om detta. Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”

Lukasevangeliet 24:36-39, 44 -49

Efter att ha fastställt att Skriften är utandad av Gud och att dess auktoritet vilar på dess gudomliga ursprung, vänder vi oss nu till frågan om hur Bibelns böcker erkändes som Guds ord. Denna fråga är viktig för det argument som Petrus framför i sitt brev, för om kanon* bara är en produkt av kyrklig politik, då kan de falska lärarna avfärda den som en mänsklig tradition bland många. Men om kanonen erkändes snarare än skapades av kyrkan, så står dessa böckers auktoritet på fastare mark än något råd eller någon kommitté.

Den romersk-katolska kyrkan hävdar att den bestämmer kanon – det vill säga den auktoritativa listan över inspirerade böcker. Men om kyrkan ger Skriften auktoritet, står kyrkan över Skriften. Den protestantiska förståelsen är fundamentalt annorlunda: Kyrkan bestämmer inte kanon; kyrkan erkänner den. Precis som en juvelerare inte gör en diamant värdefull genom att värdera den utan helt enkelt identifierar det värde som redan finns där, så identifierar kyrkan de böcker som redan är inspirerade av Gud. Johannes Calvin skriver att Skrifterna bär själva sina egna bekräftande bevis, för "Guds majestät kommer omedelbart att bli synligt" när vi närmar oss dem med vördnadsfulla och lärbara hjärtan.

Dagens avsnitt ger oss ett viktigt fönster in i denna process. Efter sin uppståndelse hänvisade Jesus till den traditionella tredelade uppdelningen av de hebreiska skrifterna: ”Mose lag och profeterna och Psaltaren” (Lukasevangeliet 24:44). Forskare är överens om att den samling som Jesus hänvisar till är identisk med det protestantiska Gamla testamentet. Gamla testamentets kanon* mottogs av Guds folk under århundraden genom att inse vilka böcker som bar prägel av gudomlig inspiration, och vid Jesu tid var denna samling fastställd.

Nya testamentets kanon* följde ett liknande mönster. De flesta av dess tjugosju böcker accepterades utan kontroverser, och endast en handfull – såsom 2 Petrusbrevet, Judasbrevet och 2 och 3 Johannesbrevet – debatterades, främst för att de cirkulerade i begränsade geografiska områden. De tidiga kristna tillämpade konsekventa kriterier för att identifiera inspirerade böcker: Var boken förknippad med en apostel? Förkunnade den läran som överensstämde med den mottagna apostoliska tron? Var den allmänt erkänd av kyrkorna? Dessa kriterier skapade inte auktoritet; de hjälpte kyrkan att urskilja den auktoritet som redan fanns i texten i kraft av dess gudomliga inspiration.

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

Bibeln kom inte till oss av en slump. Bakom varje erkänd bok i Skriftens kanon* finns Guds suveräna hand, som såg till att hans folk aldrig skulle sakna hans ord. En sådan extraordinär försyn kräver tacksamhet och vördnad för en gåva som är så nådigt given.

• den auktoritativa listan över inspirerade böcker

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift juli 2026 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.