De profetiska skrifternas tillförlitlighet©

“Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”

2 Petrusbrevet 1:19-21

Petrus fortsätter i sitt brev sitt försvar av det apostoliska budskapet och övergår nu från ögonvittnesberättelser till vittnesbörden i de profetiska skrifterna. Han har just hänvisat till händelsen på förklaringsberget som ett kraftfullt bevis på att Jesus kommer att återvända i härlighet, men i dagens text pekar han på det han kallar ”så mycket säkrare står nu det profetiska ordet,” (2 Petrus 1:19).

Vissa tolkare anser att Petrus menar att de profetiska skrifterna är ett mer pålitligt bevis än till och med hans egen erfarenhet, medan andra tolkar det grekiska uttrycket som ”mest säkert” eller ”garanterat” och därmed sätter apostlarnas vittnesbörd och skrifternas vittnesbörd på samma nivå. Enligt denna tolkning bekräftar och stärker apostlarnas tillförlitliga ögonvittnesberättelse det profetiska ordet. Hur man än ser på saken är Petrus poäng tydlig: De gamla profetiorna om Messias härlighet och apostlarnas upplevelse av förklaringen pekar på samma sanning – Kristus kommer att återvända.

Profeterna i Gamla testamentet förutsade både Messias lidande och hans regering. Jesaja beskrev Tjänaren som skulle genomborras för sitt folks överträdelser (Jesaja 53). Daniel såg Människosonen ta makten över alla nationer (Dan. 7:13–14). Eftersom profetiorna om Kristi lidande uppfylldes vid hans första ankomst, kommer profetiorna om hans fantastiska regeringstid med säkerhet att uppfyllas vid hans återkomst, och att förneka Kristi återkomst är att förneka självaste de profetiska skrifterna.

I 2 Petrusbrevet 1:20 vänder sig Petrus direkt till de falska lärarna. De betraktade uppenbarligen profetiorna i Gamla testamentet som rent mänskliga tolkningar, profeternas egna spekulationer om framtiden. Petrus avvisar kategoriskt detta. Hans huvudsakliga intresse gäller inte vem som har rätten att tolka Skriften, utan Skriftens ursprung i sig. Ingen profetia i Skriften härrör från profetens egen impuls eller påhitt. Vers 21 ger den positiva förklaringen: Profeterna ”utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud”. Bilden är den av ett skepp som drivs fram av vinden. Anden gick inte förbi profeternas personligheter, ordförråd eller historiska omständigheter, utan Han styrde deras tal på ett sådant sätt att det de framförde var själva Guds ord – tillförlitligt, auktoritativt och sant.

Det är därför som Petrus kan hänvisa till de profetiska skrifterna som en bekräftelse som är ännu mer pålitlig än den personliga erfarenheten. Den församling som håller fast vid denna sanning har “ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i [våra] hjärtan” (v. 19).

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

Eftersom Skriften har sitt ursprung i Guds suveräna vilja och inte i mänskliga påhitt, kan vi lita på den även när dess budskap utmanar våra preferenser eller motsäger våra förväntningar. Låt oss läsa Bibeln, inte som en samling forntida åsikter, utan som vår Skapares levande och bestående Ord.