Gudomlig ambition©

av Joel E. Kim

Ambition betraktas ofta med misstro. Puritanen Thomas Brooks kallade den en gång för ”ett förgyllt elände, ett hemligt gift”. Skriften tycks instämma och varnar för självisk ambition som föder högmod, oordning och avskyvärda handlingar (Fil. 2:3; Jak. 3:14, 16). Vad är den röda tråden i dessa varningar? Själviskhet. Om ambitionen får fritt spelrum söker den erkännande, bekvämlighet och status för sig själv. Dessutom är den förblindande, den trampar på övertygelser och den avsätter i slutändan Gud från ens liv.

Ändå säger aposteln Paulus att han själv hade en ambition. I Romarbrevet 15:20 förklarar han: ”Hela tiden har min målsättning varit att sprida evangelium på platser där man ännu inte känner Kristus.” Hans syfte, mål eller ambition var inte att framhäva sig själv eller få erkännande, utan att upphöja Kristus. Ordet ”ambition” är i sig inte något problem, men det är ofta det som ambitionen riktar sig mot som leder oss på avvägar.

Paulus ambition präglades av Kristi evangelium. Han glömde aldrig att hans kallelse var en gåva: ”den nåd som jag fått från Gud Jag är Kristi Jesu tjänare bland hedningarna” (v. 15–16). Hans budskap handlade inte om honom själv eller var hans eget verk, utan var ”Guds evangelium” om hans Son (1:1–3). Till och med hans framgång var Kristi verk: ”Jag vågar inte tala om något annat än det som Kristus har gjort genom mig” (15:18). Nåden i evangeliet om Kristus Jesus genomsyrade hans liv och gjorde hans ambition gudscentrerad snarare än självcentrerad.

Med andra ord innebär en gudfruktig strävan i slutändan att man glömmer sig själv. Enligt Romarbrevet drevs Paulus liv av Jesajas vision: ”De som inte har fått budskapet om honom ska se, och de som inte har hört ska förstå” (15:21; se Jesaja 52:15). Detta innebar att hans yttersta mål eller strävan inte drevs av bekvämlighet – trots allt var det ingen lätt bedrift att ta sig till Spanien under det första århundradet. Det handlade inte om popularitet eller ekonomisk vinning. Det handlade helt och hållet om Kristus, som är vårt liv (Kol 3:4). Inte undra på att Paulus sammanfattade sitt liv på detta sätt: ”. . .och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig” (Gal 2:20). Allt han gjorde pekade på Kristus Jesus.

Paulus synsätt utmanar våra prioriteringar. Alltför ofta speglar våra ambitioner världens: framgång, trygghet och betydelse. Men Skriften uppmanar oss att sikta högre: ”Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom [Gud], vare sig vi är hemma eller borta.” (2 Kor. 5:9). Som C.S. Lewis en gång sa: ”Sikta på himlen, så får du jorden på köpet; sikta på jorden, så får du varken det ena eller det andra.” Tyvärr är vår ambition inte för stor; den är ofta för liten.

Vad är din ambition? Om den börjar och slutar med dig själv, kommer den att misslyckas. Men om den utgår från Gud och hans ära, kommer den att bestå. Skriften lär oss att vi först och främst ska söka Hans rike, så kommer allt detta att tillfalla oss (Matt. 6:33). Gudfruktig ambition börjar inte med omfattningen av vårt inflytande, utan med djupet av vår trofasthet idag. Eftersom Herren bestämmer slutet, låt oss sträva efter att i slutändan behaga Honom.

Pastor Joel E. Kim undervisar vid Ligonier organisationen, han är också rektor och biträdande professor i Nya testamentet vid Westminster Seminary California i Escondido, Kalifornien, undervisande äldste i Presbyterian Church in America samt doktorand vid Calvin Theological Seminary i Grand Rapids, Michigan. Han är huvudlärare i Ligoniers undervisningsserie Allt i Kristus och författare till Romarbrevet: Inget annat än nåd.

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift april 2026 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.