Guds uthålliga nåd©

“för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske.”
Filipperbrevet 2:13

För att få bli en del av den triumferande kyrkan måste vi uthålligt följa Herren Jesus Kristus till slutet, så att vi dör i tro och kommer in i hans närvaro. Detta innebär att vi måste arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning, tro och omvändelse, inte bara vid omvändelsen utan dag för dag. Vi ska följa den Helige Ande i vår helgelse, döda synden och odla personlig helighet. ”Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.” (Rom. 8:13).

Gud har gett oss en roll i ståndaktigheten, förverkligandet av vår frälsning när Han förändrar oss under vårt livs gång. Det är dock viktigt att notera att Skriften erkänner att vi ibland kommer att misslyckas med detta. Dr R.C. Sproul påminner oss boken Truths We Confess att ”läran om ståndaktighet inte lär oss att en person som en gång blivit en äkta kristen aldrig kommer att falla tillbaka eller avvika från rättfärdighetens väg”. Vad läran lär ut är att Guds sanna barn som avviker inte kommer att fortsätta att avvika utan kommer att återvända till att tjäna Herren. Det är också möjligt att någon som bara bekände sig till tron men inte hade den kommer att bli verkligt omvänd utanför den synliga kyrkan. Hur som helst måste de som Gud har utvalt till frälsning nå målet i tron.

Det finns många skäl till detta. Filipperbrevet 2:13 ger oss ett av dem: Gud verkar i sina barn så att de vill och gör det som behagar honom. I Romarbrevet 8:29–30 ser vi också att alla som Gud utväljer och rättfärdigar, förhärligar han också. Herren ger inte upp dem som verkligen tror på Jesus, utan förföljer dem tills de kommer tillbaka om de avviker. Han fullbordar alltid det han har påbörjat. Ingenting och ingen kan rycka oss ur vår Faders hand, inte ens vår egen otro och synd (Johannes 10:29). Om vi tror att vi har fallit så långt att Gud inte kommer att ta emot oss igen, kan vi inte ha mer fel. Liksom fadern i liknelsen om den förlorade sonen kommer Gud att omfamna oss och glädjas när vi återvänder och ge oss en ny försäkran om sin kärlek (Lukas 15:11–32).

I slutändan är frågan om vi kan misslyckas med att hålla fast vid tron eller förlora vår frälsning inte vår sak utan Herrens. Ingen av oss har kraften och viljan i oss själva att hålla fast. Frågan är om Gud är villig och kapabel att bevara sina barn i frälsningen. På det svarar Skriften med ett rungande ja.

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

Vår tro och vår omvändelse är i sig aldrig fullkomliga. Innan vi blir förhärligade kan vi alltid tro mer fast på Guds löften, vända oss bort från synden mer villigt och följa Jesus mer fullständigt. Således förlitar vi oss i slutändan på att Gud bevarar oss till slutet. Vi ser till Honom för att Han ska bevara oss. Vår fortsatta tro och omvändelse är oundvikliga och nödvändiga frukter av att vi ser till Honom, men det är Han som får den slutgiltiga äran för vår ståndaktighet.

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift december 2025
Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.