”Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.”

Lukasevangeliet 22:44]

Det mentala tryck som uppstod under vår Herres kamp mot frestelsen tvingade hans kropp till en onaturlig spänning, så att hans porer gav ifrån sig stora bloddroppar som föll till marken. Detta bevisar hur enorm syndens tyngd måste ha varit när den kunde krossa Frälsaren så att han utsöndrade stora bloddroppar! Detta visar på den mäktiga kraften i hans kärlek.

Gamle Isaac Ambrose gjorde en mycket vacker observation att den saven som kommer ut ur trädet utan att det skärs alltid är den bästa. Kristus som ett dyrbart hennaträd gav de mest ljuvliga kryddor när han sårades under piskornas knutar och genomborrades av spikarna på korset; men se, det ger sin bästa krydda när det inte finns någon piska, ingen spik, inget sår. Detta visar på frivilligheten i Kristi lidande, eftersom blodet flödade fritt utan en lans. Man behöver inte applicera en blodigel eller använda en kniv; det flyter spontant. Det finns inget behov av att härskarna ropar: "Flöda, du brunn!” Av sig självt flyter det i blodröda strömmar. Om en människa lider av stor själslig smärta rusar tydligen blodet till hjärtat. Kinderna är bleka, en svimningsattack kommer; blodet har gått inåt som för att ge näring åt den inre människan medan den passerar genom sin prövning. Men se vår Frälsare i hans vånda; han är så fullständig omedveten om sig själv, att i stället för att hans vånda driver blodet till hjärtat för att ge näring åt honom själv, driver den det utåt för att blöta jorden. Kristi vånda, i den mån den utgjuter honom på marken, visar fullheten i det offer som han gjorde för människorna.

Förstår vi inte hur intensiv den kamp måste ha varit som han gick igenom, och kommer vi inte att höra dess röst till oss? "Ännu har ni inte stått emot med blod, när ni kämpar mot synden." Se vår bekännelsens stora apostel och överstepräst , som svettas hellre blod än att ge efter för era själars stora frestare.

av C.H. Spurgeon