”Säg mig: Var får du din styrka ifrån?”

Domarboken 16:6

Var ligger trons hemliga styrka? Den ligger i den föda som den livnär sig på; ty tron studerar vad löftet är - ett utflöde av gudomlig nåd, ett överflöd av Guds stora hjärta; och tron säger: "Min Gud kunde inte ha gett detta löfte annat än av kärlek och nåd; därför är det helt säkert att hans Ord kommer att uppfyllas." Då tänker tron: "Vem gav detta löfte?" Den tänker inte så mycket på dess storhet som på "Vem är upphovsmannen till det?" Tron minns att det är Gud som inte kan ljuga - Gud allsmäktig, Gud oföränderlig; och drar därför slutsatsen att löftet måste uppfyllas; och framåt går tron i denna fasta övertygelse. Den minns varför löftet gavs, nämligen för Guds ära, och den känner sig helt säker på att Guds ära är trygg, att han aldrig kommer att fläcka sin egen vapensköld eller förstöra glansen i sin egen krona, och därför måste och kommer löftet att stå fast.

Sedan betraktar tron också Kristi fantastiska gärning som ett tydligt bevis på Faderns avsikt att uppfylla sitt ord. "Han som inte skonade sin egen Son utan gav honom fritt för oss alla, hur skulle han då inte med honom också fritt ge oss allt?" Dessutom ser tron tillbaka på det förflutna, för trons strider har stärkt den och trons segrar har gett den mod. Den minns att Gud aldrig har svikit, ja, att han aldrig någonsin har svikit något av sina barn. Den minns tider av stor fara, då befrielsen kom; timmar av fruktansvärd nöd, då den på sin dag fann sin styrka, och den ropar: "Nej, jag kommer aldrig att förledas att tro att han kan ändra sig och lämna sin tjänare nu. Hittills har Herren hjälpt mig, och han kommer att hjälpa mig även i fortsättningen" På detta sätt betraktar tron varje löfte i dess sammanhang med löftesgivaren, och eftersom den gör det kan den med tillförsikt säga: "Visst skall godhet och barmhärtighet följa mig alla mitt livs dagar!”

av C.H. Spurgeon