av Robert W. Carver ©

Det var väldigt länge sedan, under de sista tentorna (jag var den som gav, inte den som tog). Det är en extremt hektisk tid på året, med en hel del stress inblandad. Jag läste återigen igenom psalmerna och var framme vid Psalm 94. När jag kom till vers 19 (”När mitt inre är fullt av bekymmer, då gläder din tröst min själ.”), greps mitt hjärta av detta som aldrig förr. Sedan den dagen har den varit en av de verser jag alltid använder mig av när jag är stressad.

Våra hjärtan har en återkommande tendens att bli överfulla av bekymmer. Familjeangelägenheter, ekonomiska behov, hälsoproblem, nationella angelägenheter och en mängd andra små och stora saker virvlar runt i våra sinnen. I denna malström saknas inte den dagliga kamp som vi har med den inneboende synden.

Den anonyme författaren till Psalm 94 var inte annorlunda. Tänk på dessa saker som tyngde hans sinne och hjärta: han levde bland de gudlösa (v. 2-4); han bevittnade hur hans folk krossades, särskilt förtrycket av änkor och de faderlösa (v. 5-6); han hörde deras skrytsamma påståenden om att Herren inte ser eller hör deras ondska (v. 7)
Dessutom klagade han över bristen på stöd från andra (troende) (v 16-17) ; han kände till och med att hans egen fot gled från sin säkra plats (v. 18); och han bevittnade hur de ogudaktiga stiftade orättvisa lagar och förberedde sig för att gå till angrepp mot de rättfärdiga (v. 20-21). Denna psalmist var inte främmande för trassliga och besvärliga tankar.

Men den mäktiga versen som grep tag i mig i denna psalm nämner inte bara att ”mitt hjärtas bekymmer är många”, utan säger också om den store läkaren att ”då gläder din tröst min själ” (v. 19). Den gudomliga tröst som strömmar ner från handen på den som kallas ”all trösts Gud” (2 Kor. 1:3) sägs ”muntra upp” våra själar. Dessa är själens glädjeämnen, djupt tillfredsställande fördrivare av de nyanser av omsorg som vi kämpar med. Detta är som lugnande balsam för en orolig själ.

Tänk på de tröstande ord som är invävda i denna psalm: psalmisten gladde sig åt att han kunde vädja direkt till Gud (Ps. 94:1); han var säker på att Gud ser och hör och kommer att döma (v. 9-11, 23); han tröstade sig med att Herren tuktar sitt folk och välsignar dem därigenom (v. 12); han var övertygad om att Gud aldrig kommer att överge sitt folk (v. 14); han visste att Herren var hans hjälp när ingen annan var det (v. 17); han var förvissad om Guds upprätthållande barmhärtighet (v. 18); han litade på Herren som sin borg och tillflykts klippa (v. 22); och slutligen visste han att Gud skulle döma de ogudaktiga (v. 23). Det är en ganska lång lista med tröstande ord, eller vad säger du?

När bekymmerna börjar virvla runt och ditt huvud snurrar, börja då lista de tröstande ord som du har i Kristus. Den listan är överlägset tyngre. Recitera Psalm 94:19 och vila i dess sanning.

Robert W. Carver tjänstgjorde som docent i grekiska och bibellära vid Clearwater Christian College i Clearwater, Florida i mer än trettiofem år.

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift may 2025 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.