”Gör detta för att minnas mig”

1 Korintierbrevet 11:24

Det verkar alltså som om kristna kan glömma Kristus! Det skulle inte finnas något behov av denna kärleksfulla uppmaning om det inte fanns ett fruktansvärt antagande att våra minnen kan visa sig vara förrädiska. Inte heller är detta bara ett antagande: det är, tyvärr! alltför väl bekräftat i vår erfarenhet, inte som en möjlighet, utan som ett beklagligt faktum. Det förefaller nästan omöjligt att de som har blivit återlösta genom det döende Lammets blod och älskade med en evig kärlek av Guds evige Son, skulle glömma den nåderike Frälsaren; men om det är överraskande att höra, är det tyvärr alltför uppenbart för synen för att tillåta oss att förneka brottet.

Glöm honom som aldrig glömde oss! Glöm honom som utgöt sitt blod för våra synders skull! Glöm honom som älskade oss ända in i döden! Kan det vara möjligt? Ja, det är inte bara möjligt, utan samvetet erkänner att det är ett alltför sorgligt fel hos oss alla, att vi låter honom vara som en vandrande man som bara stannar för en natt. Han som vi borde göra till den ständiga hyresgästen i våra minnen är bara en besökare där. Korset där man skulle tro att minnet skulle dröja sig kvar och glömskan skulle vara en okänd inkräktare, är vanhelgat av glömskans fötter. Säger inte ditt samvete att detta är sant? Finner ni inte er själva glömska av Jesus?

Någon varelse stjäl ditt hjärta, och du tänker inte på honom som din tillgivenhet borde vara riktad mot. Någon jordisk angelägenhet upptar din uppmärksamhet när du borde fästa din blick stadigt på korset. Det är världens oupphörliga oro, de jordiska tingens ständiga dragningskraft, som för själen bort från Kristus. Medan minnet alltför väl bevarar ett giftigt ogräs, låter det Sharons ros vissna. Låt oss ålägga oss själva att binda ett himmelskt glöm-mig-ej i våra hjärtan för vår Jesus.

Älskade, och vad vi än annars släpper, låt oss hålla fast vid honom.

av C.H. Spurgeon