”Är det inte så med mitt hus inför Gud? Han har slutit ett evigt förbund med mig,”

2 Samuelsboken 23:5

Detta förbund är gudomligt till sitt ursprung. ”Han har slutit ett evigt förbund med mig.” Åh, det stora ordet ”han”! Stanna upp, min själ!. Gud, den evige Fadern, har verkligen slutit ett förbund med dig ; ja, den Gud som skapade världen genom ett ord; han, som böjer sig ner från sitt majestät, tar din hand och sluter ett förbund med dig. Är det inte en gärning, vars oerhörda ödmjukhet skulle kunna hänföra våra hjärtan för evigt om vi verkligen kunde förstå den? ”Han har slutit ett förbund med mig.” En konung slöt inte ett förbund med mig - det vore något; men prinsen över jordens konungar, Shaddai, Herren Alltillräcklig, tidsåldrarnas Yahweh, den evige Elohim, ”Han har slutit ett evigt förbund med mig.”

Men lägg märke till att det är urskiljande i sin tillämpning. ”Men han har slutit ett evigt förbund med mig.” Häri ligger dess ljuvlighet för varje troende. Det betyder ingenting för mig att han har skapat fred för världen; jag vill veta om han har skapat fred för mig! Det är betyder litet att han har slutit ett förbund, men jag vill veta om han har slutit ett förbund med mig. Välsignad är förvissningen om att han har slutit ett förbund med mig! Om Gud den Helige Ande ger mig förvissning om detta, då är hans frälsning min, hans hjärta är mitt, han själv är min - han är min Gud.

Detta förbund är evigt i sin varaktighet. Ett evigt förbund innebär ett förbund som inte hade någon början och som aldrig någonsin skall upphöra. Hur ljuvligt är det inte mitt i livets alla osäkerheter att veta att ”Guds fasta grund består” och att ha Guds eget löfte: ”Jag ska inte bryta mitt förbund, det mina läppar har sagt ska jag inte ändra”. Liksom den döende David kommer jag att sjunga om detta, även om mitt hus inte är så hos Gud som mitt hjärta önskar.

av C.H. Spurgeon