av Arthur W. Pink

Herren har gått före dig till PARADISET. Meddelade han inte uttryckligen innan han lämnade denna scen: ”I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så skulle jag ha då ha sagt er - jag går för att bereda en plats åt er”? (Joh 14:2) Inte för sig själv, utan för sitt återlösta folk - inte heller skulle han anförtro denna uppgift åt änglarna. Hur berättar inte detta om Brudgummens kärlek till sin brud! Kristus har gått in i himlen för vår räkning och tagit den i besittning i vårt namn, ”Dit gick Jesus in för öppnade vägen för oss” (Hebr. 6:20). Hans inträde garanterar vårt. ”Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse.” (Joh 17:24).
”Herren, det är han som går före dig” (5 Mos 31:8). Här finns alltså en verklig, substantiell tröst - och vad skall bli mitt svar på denna?

För det första bör min blick ständigt vara fäst på Honom, ”se på Jesus” (Hebr. 12:2), se bort från allt annat och inte lita på någon annan.

För det andra är det min uppgift att följa honom - för vilket annat syfte har en vägvisare? ”När han har fört ut alla sina får går han före dem, och fåren följer honom ” (Joh. 10:4). Och när de gör det, så finner de att Han låter dem vila på gröna ängar, att Han leder dem vid stilla vatten. Vem skulle inte vilja följa en sådan herde! O, att Herren får säga om oss som han gjorde om Kaleb: ”han har i allt följt mig” (4 Mos 14:24).

För det tredje, då borde rädslan vara helt förvisad från mitt hjärta. Och så kommer det att bli - om tron verkligen tar fasta på detta: ”Herren går själv framför dig och han ska vara med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad.” (5 Mos 31:8).
Det betyder inte att allt kommer att vara frid och fröjd. Det betydde det inte för apostlarna, vilket Apostlagärningarna visar. Men det betydde att de inte lämnades utan lots. Han inte bara gick före dem utan gav dem också en försäkran: ”Se, jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matteus 28:20). Det är den stora trösten för denna författare. Må den också bli din!”

~ Arthur W. Pink, ”Nyårets tröst” 1943

Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5