” Men Jona bröt upp för att fly till Tarshish, bort från Herrens ansikte. Och han kom ner till Jafo”

Jona 1:3

I stället för att åka till Nineve för att predika Ordet så som Gud hade bett honom göra tyckte Jona illa om arbetet och åkte ner till Joppe för att fly från det. Det finns tillfällen då Guds tjänare drar sig för att göra sin plikt. Men vad blir följden? Vad förlorade Jona genom sitt uppförande? Han förlorade närvaron och den behagliga njutningen av Guds kärlek. När vi tjänar vår Herre Jesus, som troende bör göra, är vår Gud med oss; och även om vi har hela världen emot oss, om vi har Gud med oss, vad spelar det för roll? Men i samma ögonblick som vi börjar backa och söka våra egna uppfinningar är vi till sjöss utan lots. Då kan vi bittert klaga och stöna: ”O min Gud, vart har du tagit vägen? Hur kunde jag vara så dåraktig att jag undvek din tjänst och på detta sätt förlorade alla de ljusa sken som ditt ansikte ger ifrån sig? Detta är ett för högt pris. Låt mig återvända till min trohet, så att jag kan glädjas i din närvaro.”

I nästa led förlorade Jona all sinnesfrid. Synden förstör snart den troendes tröst. Den är det giftiga mulbärträdet, från vars blad det kommer dödliga droppar som förstör ett liv i glädje och frid. Jona förlorade allt som han i något annat fall skulle ha kunnat finna tröst i. Han kunde inte åberopa löftet om gudomligt beskydd, ty han var inte på Guds vägar; han kunde inte säga: ”Herre, jag möter dessa svårigheter när jag fullgör min plikt, hjälp mig därför igenom dem.” Han skördade sina egna gärningar; han var uppfylld av sina egna vägar. Kristna, spela inte Jona om ni inte vill ha alla vågor och böljor rullande över ert huvud. Du kommer att finna att i det långa loppet det är mycket svårare att undvika Guds verk och vilja än att genast ge dig hän åt det. Jona förlorade sin tid eftersom han trots allt var tvungen att bege sig till Nineve. Det är svårt att kämpa mot Gud; låt oss genast ge oss hän.

av C.H. Spurgeon