”Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd.”

1 Moseboken 3:8 

Min själ, nu när dagens svalka har kommit, dra dig tillbaka en stund och lyssna till din Guds röst. Han är alltid redo att tala med dig när du är beredd att höra. Om det finns någon tröghet att kommunicera är det inte på hans sida, utan helt och hållet på din egen, för han står vid dörren och knackar, och om hans folk bara vill öppna gläder han sig åt att komma in.

Men hur står det till med mitt hjärta, som är min Herres trädgård? Kan jag våga hoppas att den är väl ansad och vattnad och att den bär frukt som är lämplig för honom? Om inte, kommer han att ha mycket att förebrå mig för, men jag ber honom ändå att komma till mig, ty ingenting kan så säkert få mitt hjärta i ett rätt tillstånd som närvaron av Rättfärdighetens Sol, som för med sig helande under sina vingar. Kom därför, o Herre, min Gud, min själ inbjuder dig allvarligt och väntar ivrigt på dig.

Kom till mig, o Jesus, min älskade, och plantera färska blommor i min trädgård, sådana som jag ser blomma i sådan fulländning i din makalösa karaktär! Kom, o min Fader, som är Husbonden, och handskas med mig i din ömhet och klokhet! Kom, o helige Ande, och låt dagg falla på hela min natur, liksom örterna nu fuktas av kvällens dagg. O att Gud skulle tala till mig. Tala, Herre, för din tjänare hör! O att han ville vandra med mig; jag är redo att ge upp hela mitt hjärta och sinne till honom, och alla andra tankar är tystade. Jag ber endast om det som han gärna ger.

Jag är säker på att han kommer att nedlåta sig till att ha gemenskap med mig, eftersom han har gett mig sin Helige Ande att förbli hos mig för evigt. Ljuvlig är den svala skymningen, när varje stjärna verkar som himlens öga och den svala vinden är som den himmelska kärlekens andedräkt. Min Fader, min äldre Broder, min ljuvliga Tröstare, tala nu i kärleksfull vänlighet, ty du har öppnat mitt öra och jag är inte upprorisk.

av C.H. Spurgeon