av Kara Dedert ©

Att leva i en fallen värld innebär en erfarenhet av lidande- - besvikelse, problem, sjukdom, död och förluster av varierande grad sammanflätade med livets glädjeämnen. Vissa människor har mindre, andra mer, men lidande är en gemensam beröringspunkt för var och en av oss. Hela områden av studier och praktik är inriktade på att förstå effekterna av lidande och hur man kan leva bra med (eller trots) det.

Återhämtningsförmågan är att "kunna stå emot eller snabbt återhämta sig från svåra förhållanden." Vårt lokala sjukhus har skyltar längs motorvägen genom staden med motiverande påståenden: "Vi är motståndskraftiga", "Du kan resa dig igen", och så vidare. Ren viljestyrka kan få oss att tänka om och till och med förändra omständigheterna, men effekterna är begränsade och tillgodoser inte hjärtats och själens behov.

James Pennebaker, forskningspsykolog, upptäckte att en viktig variabel för om man utvecklade återhämtningsförmågan var den berättelse som människor berättade för sig själva om sina upplevelser. Två personer kan uppleva liknande lidande men ändå få mycket olika utfall beroende på om de ger det en mening. Den goda nyheten är att en objektivt sann berättelse redan har skrivits, och den formar och ger mening åt varje detalj i livet. Vi behöver inte uppfinna mening - evangeliet ger faktisk mening och sammanhang, och när vi tror på det skapar det hopp under desperata omständigheter, vilket Paulus bevisade (2 Kor. 4:7-11). Att låta Skriftens frälsningshistoria rama in vår historia, i kombination med en erfarenhetsbaserad relation med Herren, är nyckeln till den kristnes återhämtningsförmåga.

Biblisk sanning som erkänns i sinnet men som inte är kopplad till hjärtat leder snabbt till bitterhet eller stoicism. I Psaltaren ger David oss däremot ett användbart mönster för hur vi kan använda evangeliets sanningar i våra erfarenheter.

Klagan: David förminskar aldrig lidandet utan vittnar om det. Han delar ärligt med sig till Herren av detaljer och om sina känslor av förvirring, sorg och övergivenhet. Klagan är ett uttryck för tillit till att Gud hör, bryr sig om och kommer att befria oss. "utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt. (Ps. 62:9 )

Kom ihåg: Du kan ana en paus efter Davids klagan, som om han lyfte huvudet från händerna och blicken mot horisonten. Han övergår till att be om Guds löften och Guds karaktär. "Herre, till himlen räcker din nåd, din trofasthet ända till skyarna" (Ps. 36:6). Han minns aktivt Guds tidigare befrielser för sig själv och för sitt folk, vilket inger nytt hopp.

Lovprisning: Med förnyat hopp går David vidare till beslutsamhet och lovprisning. Ångest och sorg är fortfarande närvarande, men samtidigt finns lovprisning. Det är ofta då vi bär på tunga bördor av sorg som våra hjärtan inser att det finns en stor lättnad och vila i Kristus. Vår mäktige Bärare av våra bördor håller oss uppe, tröstar oss och kommer att rädda oss helt och hållet (Heb. 7:25).

Vilken gåva att vi inte behöver uppbåda vår egen styrka, utan när vi förlitar oss på hans, skapar det glädje och hopp när vi håller ut och ser upp till Kristus. (Rom.5:4)

Kara Dedert bor i Grand Rapids, Michigan med sin man Darryl och deras fem barn. Hon arbetar för en privat familjestiftelse och skriver regelbundet på Think Twice: Everyday Life with Gospel Perspective.

© Ligonier Ministries TableTalk tidskrift mars 2024 *Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.