Tre typer av dårar ©

av Anthony Selvaggio

DÅRE NR 2: FÖRAKTAR GUD

Den andra typen av dåre som vi möter i Skriften är den dåre som föraktar Guds privilegier, förmåner och gåvor. Medan den första typen av dåre i allmänhet finns utanför den synliga kyrkan, kan denna andra typ av dåre också finnas inom dess led. Denna typ av dåre beskrivs i Hebreerbrevet 6:4-6:
De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter men sedan avfallit[b], dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt.

Denna typ av dåre har “tagit emot ljuset”, “smakat den himmelska gåvan”, “fått del av den helige Ande” och “smakat Guds goda ord", men trots att han har blivit exponerad för dessa fördelar och välsignelser har han valt att förkasta dem.

Hebreerbrevet bygger i hög grad på Israels erfarenhet av upplevelserna i vildmarken skildrade i gamla testamentet. Detta var tiden efter uttåget ur Egypten men före erövringen av Kanaan. Under denna period utsattes hela Israel för många välsignelser, inklusive ljuset från eldpelaren, manna att äta, andligt ledarskap av Guds utsedda medlare (Moses) och själva Guds närvaro. Även om hela Israel exponerades för dessa privilegier, var det inte alla som tog emot dem. Istället föraktade och förkastade vissa dem. Detta var den generation som dog i öknen. Hebréerbrevets författare använder sig av detta gammaltestamentliga bildspråk och tillämpar det i ett nytt förbundssammanhang. I huvudsak påminner Hebreerbrevet 6:4-6 oss om att inte alla som uppfostras med kyrkans förbundsprivilegier kommer att omfamna dessa privilegier. Precis som vissa i det gammaltestamentliga Israel, kommer vissa i det nytestamentliga Israel (kyrkan) att utsättas för ljuset från Guds närvaro, ta del av det bröd han ger, höra förkunnelsen om Medlaren i det nya förbundet, Jesus Kristus, och ändå dåraktigt välja att förakta och förkasta dessa goda

Det klassiska exemplet på denna typ av dåre är Esau, tvillingbror till Jakob och son till patriarken Isak. I Första Moseboken skildras konflikten mellan Jakob och Esau, det handlade om vem av dem som skulle få den förstfödde sonens privilegier. Dessa privilegier omfattade en förstfödslorätt (som gav den förstfödde sonen en dubbel andel av arvet) och den patriarkaliska välsignelsen (som innebar att den förstfödde sonen tog över ledarskapet i familjen). Esau hade rätt till båda dessa, men Jakob och deras mor Rebecka ville att de skulle tillfalla Jakob. Genom smarta intriger, opportunistisk manipulation och direkt bedrägeri lyckades Jakob och Rebecka tilltvinga sig dessa privilegier från Esau. Förvisso hade Jakob och Rebekka en del av den moraliska skulden för att ha berövat Esau dessa privilegier och lurat Isak, men Skriften fokuserar faktiskt mer på Esaus moraliska misslyckande. Tänk till exempel på den hårda dom som Hebréerbrevets författare fäller över Esau:
Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt för ett enda mål mat. Heb. 6:15-16

Här beskrivs Esau som “oandlig” eftersom han, i ett ögonblick av extrem hunger, bytte bort sin förstfödslorätt mot en skål med stuvning. (1 Mos 25:29-34). NIV övers. använder ordet “gudlös” för att beskriva Esau. KJV övers. använder ordet “profan”. Även om Esau inte sade i sitt hjärta: “Det finns ingen Gud”, så bekräftade han detta genom sina handlingar genom att förakta förbundets privilegier.

Till skillnad från ateisten exponerades Esau för välsignelserna av ett liv i förbund med Gud. Han växte upp i ett troende hushåll. Trots detta valde han att förakta och förkasta dessa privilegier.

Konsekvenserna av denna typ av dårskap är extrema. Hebréerbrevets författare reflekterar över dessa konsekvenser när han varnar sina läsare för att undvika Esaus exempel: “Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig, trots att han sökte välsignelsen under tårar.” (Heb. 12:17). Denna vers borde få oss att darra. Den avslöjar att även om Esau senare insåg konsekvenserna av sin dårskap, så fanns det ingen återvändo. Han blev “avvisad” och fick “ingen möjlighet att omvända sig”. Denna beskrivning av bristen på möjlighet att omvända sig stämmer väl överens med de varningar som tidigare beskrivits i Hebreerbrevet 6:4-6. Dessa verser varnade för omöjligheten till “omvändelse’" för dem som “en gång har tagit emot ljuset*” och sedan förkastar privilegierna i förbundslivet med Gud. Att förakta Guds ting är dårskap, och dårskap leder till fördärv.

Av exemplet med Esaus dårskap lär vi oss att välsignelserna av att exponeras för förbundet kan förvandlas till förbannelser om vi föraktar dem. Esaus dårskap tjänar som en varning till alla som sitter i kyrkbänken på söndagsmorgonen. Förbundslivet är alltid ett tveeggat svärd. Att omfamna Kristus och nådens förbund ger liv, men att förkasta och förakta det ger död. Vi bör dela Esaus exempel med våra förbundsbarn som en påminnelse om att förbundets privilegier inte bör föraktas. Men denna varning gäller inte bara våra barn. Den är till för alla oss som gör anspråk på att vara en del av Guds förbundsfolk. Esaus exempel borde få alla kristna att granska sina liv och bedöma om de på ett dåraktigt sätt föraktar de privilegier som förbundslivet med Gud innebär.

foregående artikel - Alla föds som dårar - 1.
Anthony T. Selvaggio är pastor i Rochester Christian Reformed Church i Rochester, N.Y. Han är författare eller redaktör för flera böcker, bland annat From Bondage to Liberty: The Gospel according to Moses och A Proverbs Driven Life och Considering Job.

© Tabletalk Magazine Ligonier Ministries Oktober 2023. Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.