Alla är levande för Gud ©

Lukasevangeliet 20:37-40

“Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande.” verserna 37-38

Det finns en kontinuitet mellan livet i denna tidsålder och den kommande tidsåldern. Läran om uppståndelsen, i vilken vi bekänner att våra existerande fysiska kroppar kommer att väckas till liv vid Jesu återkomst, förutsätter samma sak. Första Korintierbrevet 15 säger oss att Kristi uppståndna kropp är förebilden för hur våra uppståndna kroppar kommer att se ut, och vi vet att hans kropp efter uppståndelsen, även om den var fulländad, delade vissa egenskaper med hans kropp före uppståndelsen (se t.ex. Johannes 20:24-29). Således kan vi förvänta oss att våra uppståndna kroppar i den kommande tidsåldern, även om de är fulländade i härlighet, kommer att dela attribut med våra kroppar före uppståndelsen. Trots denna kontinuitet kommer dock det uppståndna livet inte att vara identiskt med livet i den nuvarande tidsåldern. Äktenskap kommer inte att vara en del av den kommande tidsåldern, så det kommer inte att finnas några komplikationer i uppståndelsen som är relaterade till äktenskap i den nuvarande tidsåldern. Sadducéerna hade fel när de antog att den kommande tidsåldern kommer att vara identisk med den nuvarande tidsåldern och hade därför fel när de avvisade tron på uppståndelsen på den grunden (Lukas 20:27-36).

I sin dialog om uppståndelsen med representanterna vände sig Jesus sedan för att ge ett positivt argument för doktrinen. För att göra detta hänvisade vår Herre till texten om Moses och den brinnande busken i 2 Moseboken 3. Denna text återfinns i Pentateuken, de första fem böckerna i Gamla testamentet och den enda del av Skriften som sadducéerna ansåg kunde användas för att definiera en doktrin. Jesus åberopande av denna text, som återges i Lukas 20:37-38, motbevisade därför strategiskt sadducéernas förnekande av uppståndelsen på deras egna villkor.

Jesus återvände till Andra Moseboken 3, särskilt verserna 6 och 15-16, och noterade att när Gud kallade Mose sade han att han fortfarande var Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, även om dessa män sedan länge var döda vid tiden för den brinnande busken. När Gud talade till Mose sade han: "Jag är patriarkernas Gud", inte "Jag var Gud …". Vi skulle förvänta oss det senare om patriarkerna upphörde att existera när de dog; det förra är bara logiskt om Abraham, Isak och Jakob lever vidare bortom graven. Dessutom lovade Gud att ge patriarkerna det utlovade landet (1 Moseboken 12:7), men som vi vet från Första Moseboken dog alla patriarkerna innan de fick hela det utlovade arvet. Men Gud kan inte ljuga och kan inte misslyckas med att hålla sina löften (Hebreer 6:13-20). Det enda sättet för honom att uppfylla sina löften till patriarkerna är därför att låta dem leva vidare bortom graven så att de kan ta emot det utlovade landet i sin uppståndelse.

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

Gud är suverän över döden, men han är de levandes Herre och Frälsare, den personliga beskyddaren och belöningen för dem som har fått andligt liv nu och som uppståndna, så får de förhärligade kroppar i den kommande tidsåldern. Han är Gud för dem som i uppståndelsen kastas i eldsjön, för han är deras Skapare, men hans relation till dem är inte Frälsarens utan den straffande domarens, som återbetalar dem i vrede för deras synder.

© Tabletalk Magazine Ligonier Ministries Oktober 2023. Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.