"… de har ingen rot"

Lukas 8:13

Min själ, rannsaka dig själv i ljuset av denna text. Du har tagit emot ordet med glädje. Dina känslor har blivit berörda och ett livligt intryck har gjorts. Men kom ihåg, att ta emot ordet i örat är en sak och att ta emot Jesus i din själ är en annan. 

Ytliga känslor är ofta förenade med hjärtats inre hårdhet, och ett livligt intryck av bibelordet är inte alltid ett bestående intryck. I liknelsen föll fröet på stenig mark, övertäckt av ett tunt jordlager. När fröet började rota sig hindrades dess nedåtgående tillväxt av den hårda stenen och därför ägnande den sin kraft åt att skjuta sitt gröna skott så högt som möjligt.  Men eftersom fröet inte hade någon inre fukt erhållen från rotens näring så vissnade den.  Är detta mitt fall? 

Har jag visat upp en fint yttre i köttet utan att ha ett motsvarande inre liv? God tillväxt sker samtidigt uppåt och nedåt. Har jag rotats i uppriktig trohet och kärlek till Jesus? Om mitt hjärta förblir hårt och oberört av nåd, kan det fina fröet gro för en tid men det måste till sist vissna, för det kan inte fröjdas i ett stenigt, obrutet, syndfullt hjärta. 

Låt mig frukta en gudomlighet som är lika snabb i tillväxt och vill ha samma uthållighet som Jonas ricinbuske. Låt mig räkna kostnaden för att vara en följare av Jesus.  Framför allt låt mig känna den Helige Andes energi, för då kommer jag att ha ett bestående och uthärdande frö i min själ. Om mitt sinne förblir så förhärdat som det är av naturen kommer prövningens sol att sveda, och mitt hårda hjärta kommer att hjälpa till att kasta värmen ännu mer fruktansvärt på det otäcka utsädet. Min religion kommer då att dö och min förtvivlan kommer att vara hemsk. Därför, o himmelska Såningsman, plöj mig först, och kasta sedan sanning in i mig, och låt mig producera för dig en frikostig skörd.

av C.H. Spurgeon