"Åh, att jag vore som i förgångna månader"

Job 29:2    

Många kristna ser på det förflutna med nöje, men betraktar nutiden med missnöje. De ser tillbaka på de dagar som de har vandrat i nära umgänge med Herren som de ljuvligaste och bästa de någonsin har upplevt, men vad som gäller idag är klätt i ett sombert plagg av dysterhet och drömmar. 

En gång bodde de nära Jesus, men nu känner de att de har vandrat från honom, och de säger, "O, att jag var som i förgångna månader!" De klagar på att de har förlorat sitt vittnesbörd, eller att de inte har någon sinnesro eller att de inte har nöje i nådens medel eller att samvetet inte är så ömt, eller att de inte har så mycket iver för Guds ära. Orsakerna till detta sorgliga tillstånd är många. Det kan uppstå genom en relativ försummelse av bön, för en försummad bönevrå är början på all andlig nedgång. Eller det kan vara resultatet av avgudadyrkan. Hjärtat har blivit ockuperat med någonting annat än med Gud. Känslorna har blivit inställda på jordens saker i stället för himmelens saker. 

En avundsjuk Gud kommer inte att vara nöjd med ett uppdelat hjärta.  Han måste vara älskad först och bäst. Han kommer att dra tillbaka sitt solsken från ett kallt, vandrande hjärta eller också  kan orsaken hittas i ökat självförtroende och självrättfärdighet. Högmod är livligt i hjärtat och jaget upphetsas istället för att ligga lågt vid korsets fot. Kristen, om du inte nu är som du "var i förgångna månader" förnöj dig inte med att endast önska att återvända till tidigare lycka, men gå genast för att söka din mästare och berätta för honom om ditt sorgliga tillstånd. Be om hans nåd och styrka för att hjälpa dig att vandra nära honom.  Ödmjuka dig inför honom och han kommer att lyfta upp dig och ännu en gång ge dig njutningen av hans ansikte. Sitt inte ner för att sucka och klaga; medan den älskade läkaren lever finns det hopp—nej, finns det säker återhämtning för de värsta av fall.

av C.H. Spurgeon