”Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.“
Psaltaren 73:24

Psalmisten kände sitt behov av gudomlig vägledning. Han hade just upptäckt det dåraktiga i sitt eget sinne och för att han inte skulle förledas av det, bestämde han sig för att Guds råd hädanefter skulle vägleda honom. En uppfattning av vår egen dårskap är ett stort steg mot att bli vis, när den leder oss till att förlita oss på Herrens visdom. Den blinde mannen lutar sig på sin väns arm och når hemmet i säkerhet, och så skulle vi underförstått lita oss på gudomlig vägledning, utan att tvivla; försäkrade att även om vi inte kan se, är det alltid säkert att lita på den allseende Guden.

“Du skall” är ett välsignat uttryckt för tillförsikt. Han var säker på att Herren skulle inte neka att ge homon denna viljesgärning. Troende, det är ett ord för dig; vila i det. Var säker på att din Gud kommer att vara din rådgivare och vän. Han skall vägleda dig. Han skall göra dina stigar jämna. I hans skrivna Ord har du i viss mån denna försäkran delvis uppfylld, för den helige Skriften är hans råd till dig. Lyckliga är vi att alltid ha Guds ord för att vägleda oss! Vad vore sjömannen utan hans kompass? Och vad är de kristna utan bibeln?

Bibeln är det ofelbara sjökortet, kartan där varje sandbank är beskriven och alla kanaler från förstörelses kvicksand till frälsningens hamn är kartlagda och markerade av den som kan hela vägen. Välsignad vare du, åh Gud, att vi må lita på dig för att vägleda oss nu och leda oss ända till slutet! Efter denna vägledning genom livet, förväntar sig Psalmisten till sist ett gudomligt mottagande och att—sedan bli upptagen med ära. Troende, vilken tanke för dig! Gud själv kommer att ta emot dig i härlighet! Vandrande, villfarande, vilseledd, men han kommer slutligen att föra dig säker till härligheten! Detta är din del; lev i den idag och om förvirring omringar dig, gå i styrkan av denna text direkt till tronen.

av C.H. Spurgeon