Ja, Herre, vi med våra kungar, furstar och fäder måste gömma våra ansikten i skam därför att vi har syndat mot dig.

Daniel 9:8

En djup känsla och tydlig syn på syndens avskyvärdhet och straffet som den förtjänar bör få oss troende att ligga lågt inför Guds tron. Vi har syndat som kristna. Ack! att det bör vara så! Favoriserade som vi har varit, har vi ändå varit otacksamma. Vi har inte burit frukt i proportion till hur privilegierade vi är jämfört med de flesta. 

Vem rodnar inte när han ser tillbaka på det förflutna, fastän han kanske länge har varit engagerad i den kristna kampen? När det gäller våra dagar innan vi pånyttföddes kan de förlåtas och glömmas. Men sedan dess, även om vi inte har syndat som förut, har vi syndat mot ljuset och mot kärleken - ljus som verkligen genomträngt våra sinnen och kärlek vari vi jublade.  Åh, det illdåd som är synd av en benådad själ!  En oförlåten syndare "syndar billigt" jämfört med  synden av Guds egna utvalda; vi som har haft gemenskap med Kristus och lutat huvudet på Jesu bröst.

Titta på David! Många talar om hans synd men jag ber dig titta på hans ånger och höra hans brutna ben, hur var och en av dem stönar ut sin smärtsamma bekännelse! Markera hans tårar när de faller på marken, och de djupa suckar som medföljer hans harpas mjuka musik! Vi har gjort fel: låt oss därför söka botgöringens ande. Titta, återigen, på Peter! Vi talar mycket om hur Peter förnekade sin herre. Kom ihåg att det är skrivet: "Han grät bittert.”  Har vi inga förnekelser av vår Herre att beklaga med tårar? 

Ack! dessa synder, före och efter omvändelsen, skulle förpassa oss till platsen av osläckbar eld om det inte vore för den suveräna nåd som har gjort skillnaden, som ryckt oss som "brännjärn ur elden".  Min själ, böj dig inför känslan av din naturliga syndfullhet, och tillbe din Gud. Beundra den nåd som räddar dig - den nåd som besparar dig - kärleken som förlåter dig!

av C.H. Spurgeon