Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda
1 Korintierbrevet 15:20

Kristendomens hela trossystem vilar på det faktum att "Kristus har uppstått från de döda;" för, “. .. om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder.”

Det säkraste beviset för Kristi gudomlighet finns i hans uppståndelse eftersom han “genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre.” Det skulle inte vara orimligt att tvivla på hans Gudom om han inte hade uppstått. Dessutom beror Kristi suveränitet på hans uppståndelse, “Kristus har dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.”

Återigen är vår rättfärdiggörelse, förbundets bästa välsignelse, kopplad till Kristi triumferande seger över döden och graven; “han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull." Nej, ännu mera, vår förnyelse är kopplad till hans uppståndelse, för Gud “genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp.” Och helt säkert vilar vår slutgiltiga uppståndelse här, för: “Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.”

Om Kristus inte har uppstått, kommer inte vi att uppstå; men om han har uppstått, så har de som sover i Kristus inte förgåtts, utan i deras kött skall de se sin Gud. Således löper uppståndelsens silvertråd genom alla de troendes välsignelser, från pånyttfödelsen till evig härlighet och binder ihop dem. Hur viktigt kommer då detta härliga faktum att vara enligt vår uppskattning, och hur kommer vi att glädja oss över att det utan tvekan är fastställt att "nu har Kristus verkligen uppstått från de döda.”

Han har kämpat, segern vunnen är över satan och all mörkrets här. Dödens välde övervunnet är Herren Kristus lever.

av C.H. Spurgeon