“Och dem som han har förutbestämt har han också kallat “
Romarbrevet 8:30

I 2 Timoteusbrevet 1:9 finns dessa ord-“Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse.” Här har vi en kriteria genom vilken vi kan pröva vårt kall. Det är “en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd”. Denna kallelse förbjuder allt förtroende för våra egna handlingar och leder oss endast till Kristus för frälsning, men efteråt rensar den oss från döda gärningar för att tjäna den levande och sanna Guden.

Som liksom han som har kallat er är helig ska också ni vara heliga. Om du lever i synd är du inte kallad, men om du verkligen tillhör Kristus, kan du säga: "Inget gör mig så ont som synd; jag vill bli av med den; Herre, hjälp mig att vara helig." Är detta ditt hjärtas längtan? Är detta din livssyn för Gud och hans gudomliga vilja? Återigen, i Filippierbrevet 3:13, 14, får vi reda på “Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.” Är då din kallelse ett högt kall? Har det förfinat ditt sinne och riktat det mot himmelska saker? Har det förhöjt dina förhoppningar, din smak, dina önskningar? Har det höjt den ständiga kvalitén i ditt liv, så att du tillbringar det med Gud och för Gud?


Ett annat test finner vi i Hebreerbrevet 3:1-Vi “har fått del av en himmelsk kallelse.” Himmelsk kallelse betyder ett anrop från himlen. Om endast människan kallar på dig, är du inte kallad. Är ditt kall från Gud? Är det ett kall till himlen såväl som från himlen? Om du inte är en främling här och himlen ditt hem, har du inte blivit kallad med en himmelsk kallelse; för de som har blivit så kallade, förklarar att de letar efter en stad som har grundvalar, vars byggare och skapare är Gud, och de själva är främlingar och pilgrimer på jorden. Är din kallelse så helig, hög och himmelsk? Då, älskade, har du blivit kallad av Gud, för sådan är kallelsen som Gud kallar sitt folk till.

av C.H. Spurgeon