Kristna Bae och hennes man blev dömda till ett liv av hårt arbete i en avlägsen by i Nord Korea när deras kristna vittnesbörd blev känt. Efter att de ertappades med en bibel satte polisen eld på den. Bae och hennes man vet att de kommer att dö i byn. (Baes namn har ändrats så att hon inte kan identifieras men hon är en verklig person och känd av Open Doors.)

Även om man förknippar landsbygden med en vacker natur är byn dit Bae tvångsförpassades inte en idyllisk landsort. Denna by, liksom flera i området, omges av bevakade vägar. Att försöka fly är ett väldigt farligt företag. Dock lyckades Bae fly över gränsen till Kina. Där kontaktade hon ett “safe house” där Open Doors Medarbetare tog emot henne. Hon fick mat, medicin och en ny bibel som ersatte den som NK’s regeringssoldater eldade upp. Hon kunde ha stannat i Kina med dess relativa säkerhet men valde att återvända till de andra kristna som hon kände. Med de sakerna hon hade fått med sig hem från Kina hjälpte hon resten av de kristna som tillhörde hennes lilla grupp.

“När jag har öppnat mina ögon på morgonen har jag känt vår Faders närvaro.”

Bae precis som resten av dessa utplacerade fångar sliter på dagarna på fälten och får precis den mängd av mat som behövs för att hålla dem vid liv. Klockan 6 på morgonen hämtar hon ut sin dagsration och går ut till fälten. När hon kan söker hon efter något ätbart i skogen - ett osäkert företag. På kvällen när mörkret faller, smyger hon ut ur byn till skogen och bland rötterna vid foten av ett stort träd gräver hon fram sin bibel. Hon tar ut den ur plastpåsen, borstar av jorden och smyger tillbaka in i sin bostad. De andra fångarna väntar på henne. De har hängt för fönstren. Hon tänder ett ljus och läser med en så låg röst att det nästan är som en viskning. “Man lever inte av bröd allena utan av varje ord som utgår från Guds mun.” Så har våra koreanska trossykon det.