I denna artikel får man en liten glimt av det som Gud gör i Kina idag för att frälsa sitt folk.

Börjar med omöjligt! ©

av Tim Keesee

Ett av mina favoritcitat av Hudson Taylor, den mycket citerade pionjärmissionären till Kina, är detta: “Det finns tre stadier i varje stort Guds verk: först är det omöjligt, sedan är det svårt, därefter är det gjort.” Taylor visste om omöjligt. Omöjligt var att resa till andra sidan jordklotet till de otaliga miljoner som ännu inte hade hört evangeliet ens en enda gång. Ett sådant uppdrag skulle kräva månader av riskfylld havspassage, för att sedan lära sig deras ytterst svåra språk, och samtidigt ställas inför sjukdomar som kunde döda, om inte människorna han ägnade sitt liv åt dödade honom först. Till råga på allt skulle det krävas en armé av korsbärare för att evangelisera ett så stort land. Omöjligt.

Det andra och tredje stadiet – svårt och gjort – nås inte av Simson-liknande styrka eller Job-liknande tålamod. Taylor skulle vara den första att korrigera ett sådant tänkande. Han sa: “Alla Guds jättar har varit svaga män, som gjorde stora ting för Gud eftersom de räknade med att han var med dem.” Och, tillade han, “Det kanske största hindret för vårt arbete är vår egen inbillade styrka.” Dessa tre stadier av Guds verk (omöjligt – svårt – gjort) betraktas ur människans perspektiv. Troende kan dock inte bara vara åskådare; de måste vara män och kvinnor som lever i tro. Att leva i tro är inte en varm, uppåtgående tanke. Att leva i tro är snarare handling som visas på den dagliga arenan till Guds ära och hans evangeliums framfart. Paulus beskrev sina predikningar, undervisning, resor – och fängelsevistelser däremellan – som hårt arbete som drivs av Gud och sa att han kämpade “i hans kraft, som verkar mäktigt i mig." Kol 1:29. Därför är att leva i tro att tala och skriva för evangeliets skull. Det är att arbeta och riskera. Det är att vinna och förlora. Det är att gå och inte alltid komma tillbaka. Det är att be, söka och knacka. Det är vad Jesus menade med att “flytta berg.”

Att nå Kina med evangeliet i en tid då det var stängt, farligt och avlägset var aldrig omöjligt för Gud. Men vem kunde tro detta tillräckligt starkt för att följa Honom dit? Tydligen kunde hundratals – till och med tusentals – män och kvinnor. Och oavsett om det var genom en livstid av trogen tjänst eller genom vittnesbördet i en tidig grav, gick evangeliet djupt in i det onådda Kina. Gud förde dessa lärjungar från det omöjliga genom det svåra. Även om dessa missionärer skulle plöja och plantera och skörda, skulle de inte se arbetets avslut, eftersom Gud hade en större plan långt utöver vad någon vid den tiden kunde tro var möjligt. Idag finns det en stor armé av kinesiska troende – sextio till åttio miljoner enligt konservativa uppskattningar. Och trots de politiska, religiösa, etniska och geografiska hindren i Kina, fortsätter evangeliet att gå framåt – från de myllrande kuststäderna och västerut till Himalayas sluttningar och bortom dem. Inga stora murar och inga mäktiga arméer kan hindra Kristus från att bygga sin kyrka. Det omöjliga görs nu över hela Kina.

Jag fick en glimt av det den där kvällen långt ute i västra Kina när jag lyssnade på en huskyrkas pastor och hans fru berätta om kyrkorna som hade planterats och liv som hade förvandlats under en livstid av trogen tjänst. Broder Gao och syster Suns tillförsikt och glädje i evangeliet smittade av sig. Här är ett utdrag ur min dagbok från den kvällen:

En gång slog polisen till mot kyrkan. Polischefen fördömde de kristna som en del av en "kapitalistisk hundreligion", och med hot om brottsanklagelser inledde han och hans hantlangare dagar av förhör. Men föga visste Polischefen att hans fru var en "Lady Nikodemus", som i hemlighet träffade syster Sun på natten för att veta mer om Kristus. Hon trodde på Herren Jesus – och bekände honom sedan öppet. Hennes vittnesbörd för sin man avslutade utredningen – och ledde honom så småningom till Frälsaren!

I en annan stad infiltrerade en polisspion en huskyrka och han blev påverkad efter att ha hört vittnesmål från män med ökänt förflutet. Som polis hade han misshandlat och torterat män för deras brott, men det hade inte hindrat dem från att stjäla eller slåss. Hur kommer det sig att evangeliet har kraften att förändra en person? Under djup övertygelse fick han snart reda på det själv!

En annan man var sjuk och som en vidskeplig taoist sökte han hjälp hos siare. Han gick till en berömd spåman i staden, men mannen hade nyligen blivit kristen. Hans råd till honom var nu: "Du behöver Herren!" Förvånad och besviken över detta "öde" sökte han upp en annan spåman, men även denne hade blivit omvänd och rådde den sjuke: "Du behöver Herren!" Den här mannen gick till fem spåmän – som alla nu hade kommit till Kristus – och efter deras vittnesbörd fann han att Kristus verkligen var hans sanna framtid. Vi skildes äntligen vid midnatt med bön, en sång och mycket glädje!

Dessa vittnesbörd var påminnelser för mig om att ”De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen” (2 Kor. 10:4). Men hur är det idag? Hur är det där du bor? Det är lätt för oss att tänka, "Ja, det var Gud som arbetade då" eller "Evangeliet fungerar där borta men inte så mycket här." Men det finns bara ett evangelium, och det är inte begränsat av vår ort eller av viljestyrka. Det är Guds kraft som räddar sitt folk från jordens ändar – och i våra grannskap också. Och han använder fortfarande osannolika budbärare som oss för att berätta om detta ostoppbara evangelium. Men som hans tjänare ser vi alltför ofta bara tegelmurar och taggtråd, risker och ogynnsam statistik. Och så stannar vi vid omöjligt eller slutar när det är svårt, och ser aldrig Gud skaka Jeriko eller flytta berg.

© Tabletalk Magazine Ligonier Ministries November 2021. Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.