Gud

GUDS VREDE

2019-06-08 08:25 #0 av: Woodland

För att få en korrekt gudsbild måste man gå till bibeln. Det är genom skriften Gud talar till människan. Fastän Guds hantverk ännu visar sig i skapelsen kan man endast lära känna honom djupare genom det som är uppenbarat i skriften för i den finns hans tankar om människorna och deras relation med honom. En serie av predikningar om Guds attribut av A. W. Pink kommer att läggas upp här på JiF och ett avsnitt kommer att publiceras varje dag. Den sjuttonde delen av serien handlar om Guds vrede.

 Det är ledsamt att hitta så många bekännande kristna som verkar betrakta Guds vrede som något som de behöver göra ursäkter för; eller åtminstone önskar de att det inte fanns någon sådan. Medan vissa inte skulle gå så långt som att öppet erkänna att de anser att den är en fläck på den gudomliga karaktären, ändå är de långt ifrån att betrakta den med glädje.

De föredrar att inte tänka på den, och de hör den sällan nämnas utan att en hemlig förtrytelse mot den stiger upp i deras hjärtan. Även hos de som är mer allvarliga i sina bedömningar verkar inte så få föreställa sig att det finns ett allvar i den gudomliga vreden som är alltför skrämmande för att bilda ett tema för lönsam kontemplation. Andra hyser illusionen att Guds vrede inte överensstämmer med Hans godhet, och  försöker förvisa den från sina tankar.

Ja, många vänder sig bort från synen på Guds vrede som om de är kallade för att observera några fläckar i den gudomliga karaktären, eller någon skamfläck i det gudomliga styrelsesättet. Men vad säger skrifterna? När vi vänder oss till dem finner vi att Gud inte har gjort något försök att dölja sin vrede. Han skäms inte för att göra det känt att hämnd och raseri hör honom till.

Hans egen utmaning är, 

"Se nu, jag, jag är Gud,

    det finns ingen Gud vid sidan av mig.

Jag dödar och jag gör levande,

    jag slår och jag helar.

Ingen kan rädda ur min hand.

Se, jag lyfter min hand upp mot himlen,

och säger: Så sant jag lever för evigt:

När jag har vässat mitt flammande svärd

och min hand skipar rätt,

    skall jag ta hämnd på mina ovänner

och vedergälla dem som hatar mig. "  (5 Moseboken 32: 39-41).

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-06-09 08:36 #1 av: Woodland

En studie av grundspråkslexikon visar att det finns fler hänvisningar i Skriften till Guds förtrytelse, raseri och vrede, än det finns för Hans kärlek och ömhet. Eftersom Gud är helig, hatar han all synd. Därför att han hatar all synd, brinner hans vrede mot syndaren (Psaltaren 7:11).


Guds vrede är lika mycket en gudomlig fullkomlighet som hans trofasthet, makt eller barmhärtighet. Det måste vara så, för det finns ingen fläck alls, inte den minsta defekt i Guds karaktär. Ändå skulle det finnas en sådan om "vrede" var frånvarande hos honom!


Likgiltighet mot synd är en moralisk brist, och den som inte hatar den är en moralisk spetälsk. Hur kunde han, som är summan av all fullkomlighet, se med lika tillfredsställelse på dygd och last, visdom och dårskap? Hur kunde Han som är oändligt helig ignorera synden och vägra att uppvisa sin "stränghet" (Rom 9:12) mot den?


Hur kunde han som bara glädjer sig åt det som är rent och härligt, inte avsky och hata det som är orent och nedrigt? Guds natur gör helvetet en så verklig nödvändighet, lika absolut och evigt nödvändig som himmelen är. Det finns inte ingen ofullkomlighet i Gud, men det finns också ingen egenskap i Honom som är mindre perfekt än en annan.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-06-10 07:45 #2 av: Woodland

Guds vrede är en evig avsky av all orättfärdighet. Det är det gudomliga missnöjet och indignationen av gudomlig rättvisa mot det onda. Det är Guds helighet aktivt agerande mot synd. Det är drivkraften bakom orsaken till den rättvisa domen som Han utfärdar över onda gärningsmän.

Gud är arg på synd eftersom det är ett uppror mot hans auktoritet, ett fel begått mot hans okränkbara suveränitet. Upprorsmakare mot Guds regering kommer att inse att Gud är Herren. De kommer att känna hur stort det Majestät är som de föraktar, och hur fruktansvärd är den hotande vreden som de betraktade med så lite aktning.

Det är inte så att Guds vrede är en elakartad och illasinnad vedergällning, vilken medför skada för dess egen skull, eller som återbetalning för erhållna skador. Nej. Medan Gud kommer att hävda sitt härskande som universums guvernör, kommer han inte att vara hämndlysten.

Att den gudomliga vreden är en av Guds egenskaper, är inte bara tydligt utifrån ovanstående alternativ, utan också tydligt fastställd genom hans eget ords uttryckliga förklaringar.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-06-11 07:04 #3 av: Woodland

Guds vrede uppenbaras från himlen. (Rom 1:18). "Det uppenbarades när dödsdomen först uttalades, jorden förbannades och människan drevs ut ur det jordiska paradiset, och efteråt av sådana exempel på straff som översvämningen (i Noas tid) och förstörelsen av slätternas städer (Sodom och Gomorra) med eld från himlen, men speciellt av dödens kraft över hela världen

Det proklamerades ett straff vid varje överträdelse av lagen och detta är föreskrivet i inrättningen av offersystemet. I Romarbrevet 8 uppmärksammar aposteln de troende på det faktum att hela skapelsen har blivit föremål för förgängelse och suckar och våndas tillsammans i smärta.

Densamma skapelse som deklarerar att det finns en Gud, och visar hans ära, förkunnar också att han är syndens fiende och hämnare av människors brott. Men framför allt blev Guds vrede uppenbarad från himmelen när Guds Son kom ner för att manifestera den gudomliga karaktären och när denna vreden visades i hans lidande och död, på ett sätt som var hemskare än alla bevis som Gud hade förut lagt fram som Hans missnöje med synden.

Utöver detta, nu förklaras de ogudaktigas onda och eviga straff i mer högtidliga och tydliga uttryck än tidigare. Under den nya tidsordningen finns två avslöjanden från himlen, ett av vrede, det andra av nåd." (Robert Haldane).

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-06-12 07:45 #4 av: Woodland

Återigen, att Guds vrede är en gudomlig fullkomlighet, är tydligt demonstrerat av det vi läser i Psaltaren 95:11, "Så svor jag i min vrede". Det finns två tillfällen av Guds “svärande”:när han  ger löften (Gen 22:16) och då han fördömer hotande (5 Moseboken 1:34). I det förra svär han i barmhärtighet mot sina barn; i det senare svär han för att skrämma de ogudaktiga.

En ed är för högtidlig bekräftelse (Hebreerbrevet 6:16). I 1 Moseboken 22:16 sa Gud: "Jag svär vid mig själv." I Psaltaren 89:36 säger han: "En gång har jag svurit vid min helighet"; medan han i Psalm 95:11 bekräftade: "Så svor jag i min vrede." Således åberopar den store Gud själv sin vrede som en egenskap som är lika med Hans helighet: Han svär vid den ena lika mycket som vid den andra.

Igen; som i Kristus "bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt" (Kolosserbrevet 2: 9), och eftersom alla gudomliga egenskaper lysande visas av honom (Johannes 1:18), läser vi därför om "Lammets vrede" (Uppenbarelseboken 6:16).

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-06-13 07:46 #5 av: Woodland

Guds vrede är en fullkomlighet i hans gudomliga karaktär över vilken vi ofta behöver meditera. Först, så att våra hjärtan kan bli vederbörligen imponerade av Guds avsky av synden. Vi är benägna att ta lätt på synden, att skyla över dess hemskhet,   att göra ursäkter för den. Men ju mer vi studerar och funderar över Guds avsky för synd och Hans skrämmande hämnd på den, desto troligare kommer vi att inse dess ondska.

För det andra, för att uppnå en sann rädsla för Gud i våra själar: “låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. Ty vår Gud är en förtärande eld." (Hebreerbrevet 12: 28-29). 

Vi kan inte tjäna honom på ett acceptabelt sätt, om det inte finns någon vördnad för hans fruktansvärda Majestät och  ingen fruktan för hans rättfärdiga vrede. Detta främjas främst genom att ofta tänka på att "vår Gud är en förtärande eld". För det tredje, för att lyfta våra själar i innerlig lovprisning för att ha befriat oss från "den kommande vredesdomen" (1 Tessalonikerbrevet 1:10).

  

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-06-14 08:04 #6 av: Woodland

Vår benägenhet eller vår motvilja att meditera över Guds vrede blir ett säkert test på hur våra hjärtan verkligen känner för honom. Om vi verkligen ​​inte gläder oss i Gud, för det han själv är, och att på grund av alla de fullkomligheter som är evigt bosatta i honom, hur kan Guds kärlek förbli i oss? Var och en av oss måste vara på vår vakt under bön mot att utforma en bild av Gud i våra tankar som är formade efter våra egna onda böjelser.

I forna tider klagade Herren: "Då tror du att jag är som du." (Psaltaren 50:21), Om vi ​​inte gläder oss "till minnet av hans helighet" (Psaltaren 97:12), * om det inte gläder oss att veta att på en kommande dag kommer Gud att göra en härlig uppvisning av sin vrede genom att ta hämnd på alla som nu motsätter sig honom, det är ett positivt bevis på att våra hjärtan inte är underordnade honom; att vi fortfarande är kvar i våra synder.  

"Jubla, ni hednafolk med hans folk,

ty han hämnas sina tjänares blod.

    Han tar hämnd på sina ovänner

och bringar försoning för sitt land, sitt folk.”

 (5 Moseboken 32:43).

Om igen, 

"Sedan hörde jag liksom en mäktig röst från en stor skara i himlen säga:

“Halleluja! Frälsningen och äran

och makten tillhör vår Gud, 

ty sanna och rättfärdiga är hans domar.

Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden

med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på henne

för sina tjänares blod."

Än en gång sade de: "Halleluja!""(Uppenbarelseboken 19: 1 -3a). 

De heligas glädje kommer att bli stor på den dagen då Herren ska försvara sitt majestät, utöva sitt väldiga herravälde, uppvisa sin rättvisa och störta de stolta rebellerna som vågade trotsa honom.

* (engelsk  översättning - Woodland)

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2019-06-15 09:18 #7 av: Woodland

"Om du, Herre, tillräknar missgärningar, Herre, vem kan då bestå?" (Psaltaren 130: 3). Var och en av oss bör ställa denna fråga, för det står skrivet, “Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen" (Psaltaren 1: 5). Hur stor var inte Kristius själs ångest med tankar på Guds markeringar av hans folks missgärningar när de lades på honom. Han “greps av ängslan och ångest" (Markus 14:33).

Hans fruktansvärda ångest, hans blodiga svett, hans starka rop och åkallan (Hebreerbrevet 5: 7), hans upprepade böner, "om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig" Hans sista fruktansvärda rop "Min Gud, min Gud varför har du övergett mig?” allt visar vilken fruktansvärd oro han hade av vad det innebar för Gud att "tillräkna missgärningar". Då kan stackars syndare utropa, Herre, vem ska "bestå" när Guds Son själv darrade under hans vrede?

Om du, min läsare, inte har “ tagit din tillflykt" till Kristus, den enda Frälsaren, "hur skall du klara dig i Jordanbygdens täta snår" (Jeremia 12: 5)?

När jag överväger hur Guds godhet missbrukas av den största delen av mänskligheten, kan jag inte annat än hålla med den som sade  “Det största miraklet i världen är Guds tålamod och frikostighet till en otacksam värld. Om fiender till en prins gått in i en av hans städer, så skickar han dem inte proviant, utan belägrar platsen och gör vad han kan för att svälta ut dem. Men den store Gud, som kunde skicka alla sina fiender till förstörelse med en gest, står ut med dem och har dagliga utgifter för att förse dem.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.