Tråden är låst och inga nya kommentarer kan skapas
Den kristna läran

GUDS KONTROLL OCH VÅRT ANSVAR

2018-09-30 10:10 #0 av: Woodland

Hur är det att Gud kan vara suverän i sådan grad att allt som händer sker med “hans vilja och hans beslut", och människor kan ändå fortfarande vara ansvariga för sina handlingar och beslut? Men hur sammanfogar vi dessa två saker?

av Guy M. Richard©

R.C. Sproul kommer att bli ihågkommen för många saker, men kanske främst för hans höga uppfattning om Gud. Under sin livstid, hjälpte han till med att initiera något av en modern reformation som uppmanade kyrkan att omfamna det som bäst kan kallas “Godness of God.”  Hans tjänst - vilken fortsätter i och genom Tabletalk och Ligonier Ministries arbete - byggde till stor del på den centrala idén att om Gud inte är suverän då kan han inte vara Gud. R.C. regelbundet påminde oss om att sunt förnuft visar att denna idé måste vara sann. För om det finns någon eller någonting i universum som är mer kraftfull eller mer auktoritativ än Gud, då skulle det, någon eller något, per definition vara Gud.

Men sunt förnuft är inte det enda som pekar i den riktningen; Skriftens överväldigande undervisning gör verkligen också det. Och R.C. regelbundet påminde oss också om det. Således läser vi i 1 Timoteus 6:15 -16 Gud kallas den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma”. I Psaltaren 95:3 berättas att ingenting är mer kraftfullt eller mer auktoritativt än Gud. Han är en "en stor konung över alla gudar.". Vem kan stå emot hans vilja? (Rom 9:19),Ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: "Vad är det du gör?" Han råder över hednafolken. (Psaltaren 22:28) och jordens kungar är underställda Honom (Psalm 2).

Men också verser som Efesierbrevet 1:11 och Psaltaren 115: 3 visar på att suveränitet handlar inte bara om vad Gud är utan också om vad Gud gör. Han är suverän och han agerar suveränt. “Herren regerar i evighet“ (Psaltaren 9: 8) och han utför allt efter sin vilja och sitt beslut" (Efesierbrevet 1:11) och gör alltid "han gör allt vad han vill.". (Ps. 115: 3)

En sådan syn på Gud - samtidigt som den är enormt uppmuntrande - borde aldrig leda oss till en fatalistisk syn på livet vilken vägrar oss att ta ansvar för våra handlingar och beslut. Bibeln säger tydligt att människor är verkligen ansvariga. Romarbrevet 14:12 berättar till exempel för oss att varje person "skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.”  Och Skriften uppmanar oss att omvända oss (Apostlagärningarna 17:30), att tro (16:31), att lyda (Matteus 28:20), för att arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning (Filipperbrevet 2:12), att göra gott (Galaterbrevet 6: 9), för att tänka på det som är där ovan  (Kolosserbrevet 3: 2), att be alltid (Thessalonikerbrevet 5:17) och att göra alla nationer till lärjungar (Matteus 28:18). Dessa saker tyder på att våra tankar, ord och handlingar faktiskt spelar roll.

Men hur sammanfogar vi dessa två saker? Hur är det att Gud kan vara suverän i sådan grad att allt som händer sker med “hans vilja och hans beslut", och människor kan ändå fortfarande vara ansvariga för sina handlingar och beslut? För att svara på denna fråga har teologer åberopat två huvudsakliga skillnader. Å ena sidan har de skiljt mellan Guds dolda vilja och uppenbarade vilja och å andra sidan har de skiljt mellan primära och sekundära orsaker. Vi kommer att se på vart och ett i sin tur.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2018-09-30 11:03 #1 av: Woodland

När vi talar om Guds dolda vilja framhävs faktumet att Gud känner till många saker som du och jag inte gör. Vi hänvisar till vad vissa har kallat hans vilja genom dekret, som i Westminster Trosbekännelsens ord —Gud “föreskriver vad som än kommer att ske." Vi kan omöjligt känna till denna vilja; den är gömd för oss. Men som väl är har Gud inte dolt allt för oss. Han har uppenbarat många saker för oss i och genom Hans Ord och dessa saker utgör hans uppenbara vilja för våra liv. Vi vet inte vad som händer med oss ​​imorgon eller nästa månad eller nästa år, men vi vet att vi skall älska Herren vår Gud av hela vårt hjärta, av hela vår själ, av hela vårt förstånd och av hela vår kraft och vi skall älska vår nästa som oss själva” (Markusevangeliet 12:30-31). Vi vet att vi inte skall ha några andra gudar vid sidan av honom. (Ex 20: 3) Och vi vet att vi ska lyda allt som Gud har befallt oss (Matt 28:20). Dessa saker är tydligt uppenbarade för oss. 5 Moseboken 29:29 säger att “Det fördolda hör Herren, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid.

Därför är Guds suveränitet på ett vis, “något som inte angår oss" som R.C. så uppriktigt brukade säga. Vi måste låta Gud vara Gud. Vi måste låta honom oroa sig* för vad som kommer eller inte kommer att ske. Vår sak är inte att ge vår uppmärksamhet till Guds dolda eller hemliga saker utan till de saker som uppenbara. Våra handlingar och beslut såsom de styrs av Guds ord är något som "tillhör oss och våra barn för alltid.” (*Gud oroar sig inte. Detta är ett talesätt på artikelns originalspråk. Woodland kommentar )

Apostlagärningarna 27:13-44 presenterar ett intressant testfall om den gömda viljan och Guds uppenbarade vilja och hur gudomlig suveränitet fungerar tillsammans med mänskligt ansvar. I detta stycket avslöjar Gud för  Paulus något som vanligtvis skulle vara en del av hans dolda vilja. Mitt i en hård storm på havet där "vi till sist förlorade allt hopp om räddning.” (vers 20), berättar Gud för Paulus att både han och alla ombord på skeppet kommer att bli räddade levande. Men även med denna kunskap om Guds dolda vilja, befaller Paulus soldaterna ombord att förhindra sjömännen att lämna skeppet när de försöker fly i livbåten i verserna 30-31, uppmanar han fortfarande "alla" att äta lite mat för att bevara sina liv i verserna 33-34 och officeren hindrar soldaterna som fortfarande planerar att döda Paulus och resten av fångarna genom att släppa fångarna tidigt i verserna 42-44.

Det intressanta i det här fallet är att både Paulus och officeren känner till Guds dolda vilja. De vet bägge att Gud har bestämt att alla på skeppet skall överleva. (vers 21) Åtminstone Paulus, är övertygad om att Guds dekret i själva verket kommer att ske i deras liv och att de alla kommer att räddas.  (vers 25) Men ändå, trots denna övertygelse, uppträder Paulus och officeren fortfarande som om deras handlingar och beslut verkligen spelar någon roll. Den mest troliga förklaringen till detta är att Paulus åtminstone måste ha förstått att Guds bestämmande vilja skulle uppnås i och genom hans och officerens handlingar och beslut - i stället för att göra sina handlingar och beslut onödiga, använder Gud sin suveränitet i deras handlingar och beslut för att utföra exakt det han avser skall hända.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2018-09-30 11:04 #2 av: Woodland

Och det leder oss till den andra skillnaden vi vill göra, den mellan primärt och sekundärt orsakssamband. När vi hänvisar till Gud som den primära eller ultimata orsaken till allting, inser vi helt enkelt att Gud är suverän och att han agerar suveränt. Vi säger att ingenting överraskar honom, att ingenting händer av misstag, att det inte finns någon "vild molekyl" eller vild kraft i universum som ligger utanför Guds kraft och kontroll och att allt som händer är en del av Guds bestämmande vilja.

Men även om Gud är den primära eller ultimata orsaken till allt som händer, är han inte den enda orsaken. I Apostlagärningarna 27 ser vi till exempel flera underordnade orsaker, varigenom Paulus och de andra blir räddade. Vi ser att Paulus vill att officeren och soldaterna skall behålla besättningen ombord och man läser att officeren och soldaterna skär av repet till livbåten. Vi läser att Paulus uppmanar alla att äta och vi ser officeren som förhindrar   soldaternas plan att döda fångarna. Ingen av dessa orsaker är ultimata eftersom Gud ensam är den ultimata orsaken till alla saker. Men de är alla sekundära orsaker; de är medel genom vilka Gud förverkligar sina syften. Och de är också verkliga orsaker, vilket vi vet från Paulus varning till soldaterna, "Om inte dessa män är kvar i skeppet, kan ni inte räddas" (vers 31 läggs till).

R.C. Sproul ägnade sitt liv för att uppmana oss att omfamna Guds överhöghet “Godness of God” - med de många fördelar som följer det - samtidigt som vi utmanas att leva enligt Guds uppenbarade vilja. R.C. visste att våra handlingar och beslut verkligen spelar roll. Han visste att den   suveräna Guden verkligen genomför sina perfekta syften i och genom våra ofullkomliga handlingar och beslut. Och på grund av det visste han att just nu verkligen räknas för alltid. 

1Guy M. Richard är verkställande direktör och biträdande professor i systematisk teologi vid Reformed Theological Seminary i Atlanta. Han är författare till “What is Faith? “och “Guds Överlägsenhet i Samuel Rutherfords teologi”.

©  Tabletalk magazine.  10/2018 Används med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna Ligonier Ministries

 Varför är artikeln låst? Läs om vår policy här.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.