Annons:
Etikettbibeln
Läst 2427 ggr
Woodland
2017-11-19 15:12

Uppenbarelseboken

 Andliga/Symboliska tolkningen

När vi har diskuterat denna bok här på JiF har jag skrivet att det finns i huvudsak fyra tolkningar av Uppenbarelseboken. Många känner inte till detta utan tror att endast en tolkning finns.  Varje tolkning har klargjorts  av välrenommerade bibellärare och varje tolkning har sin egen historiska utveckling. Det är alltid intressant att läsa dem med respekt och som alltid när det gäller skriften bör man man närma sig boken  med ödmjukhet.

Uppenbarelseboken är en tröstens bok. Stora principer är beskrivna i den. Titeln Uppenbarelseboken ger oss huvudtemat. Det är avslöjandet av Jesus Kristus och hans verk och plan för sitt folk och rike.

Den gavs till Johannes för att “visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han gjorde det känt genom att sända sin ängel till sin tjänare Johannes, som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett. Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära.”

Enligt den andliga/symboliska tolkningen är boken en bakom kulisserna rapport om händelser som upprepar sig om och om igen tills Jesus återkomst. Stora sanningar ges i ett symboliskt manér (tecken). Vi får principer utan detaljerad kunskap (siffrorna med mera). Så den är alltid aktuell. Boken är som Jesus liknelser: den avslöjar men samtidigt beslöjar. Uppenbarelsen är först och främst given för att de kristna på Johannes tid skulle förstå i symbolisk form det som skulle hända dem. De kristna skulle förstå budskapets betydelse men deras förföljare skulle inte förstå. De troende skulle tröstas med att Herren råder över allt och att inte ge upp hoppet även under svår förföljelse. 

I den andliga/symboliska tolkningen  finns en tydlig struktur: boken   delas upp två huvuddelar 1-11 och 12-22 och varje del i sju delar.  Samma mönster upprepas genom boken -  Jesus och hans segerrika frälsningsverk presenteras, de kristnas omständigheter berörs, de jordiska och andliga fienderna beskrivs och avslöjas och slutligen faller den yttersta domen. De troende ser och såg att fastän motståndet är hårt är det Gud som styr allt och allt skall sluta gott för dem som är älskade av honom.  

Boken är fylld av symboler, tecken och siffror som beskriver alla de skeenden som Gud har full kontroll över.  Ofta läser man frasen “Ett stort tecken visade sig i himlen . .”  Här är några exempel på tolkningen.

Nummer 7 används 54 gånger: sju huvuden, sju ögon, sigill, kyrkor, skålar, trumpeter och så vidare. Nummer 7 är fullhetstal i de profetiska uttrycken.

Uttrycket  “en tid, tider och en halv tid” från Daniel 7:25, 12:7 upprepas i Uppenbarelseboken 12:14. Man läser 3 1/2 år och 42 månader och 1260 dagar vilket är detsamma  uttryckt på olika sätt. Dessa tidsangivelser symbolisera hela kyrkans tidsåldrar. Under denna tid skall Herrens folk förföljas. Vissa tolkare jämför själva tidslängd med Herren Jesus tid på jorden. 

De 144 000 är också symboliskt och kommer av 1000 (en militärisk division i Israel) gånger 144 som är  12 x 12. Siffran tyds att beskriva hel och full fullkomlighet. 666 är också en symbolisk siffra vilken är människans tal och det når inte upp till fullkomlighetens 777. 

De två vittnen symboliserar kyrkan liksom kvinnan i öknen.

Vilddjuren som beskrivs representerar världssystemet i vilddjuren från havet som är emot Kristus (anti-krist). Vilddjuret från jorden tyds som falska religioner som är förtjusta i politisk makt.

Babylon används för hela det förföriska världssystemet som står i ständig motsats till Guds rike.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
Woodland
2017-11-28 19:14
#1

Preteristiska tolkningen

Den preteristiska tolkningen utgår från att Uppenbarelseboken skrevs innan Jerusalems fall i 70 ef.Kr.*  Preterism har fått sitt namn av det latinska ordet praeter som betyder förbi eller bortom.  Denna tolkning är äldst och vidhåller att Jesus tal på Olivberget uppfylldes 70 e.Kr. Denna var den förnämsta tolkningen bland akademiker på 1800 talet och har understötts av mycket gedigen forskning vad gäller bokens interna bevis och externa bevis (det vill säga historia). * Detta är i konstrast till de flesta av dagens akademiker som förespråkar ett senare datum cirka 96 e.Kr. 

Det finns två grupperingar även inom den preteristiska tolkningen: hel- preterist och  del-preterist.  Hel-preterism anser att allt fullbordades vid Jerusalems fall. De läser Matteus 16:28 bokstavligen. Denna tolkningsposition anses vara irrlära inom de flesta kristna grupperingar därför att de flesta kristna väntar på Jesus tillkommelse, de dödas uppståndelse och den yttersta domen. 

Del-preterism vidhåller att Kristus andra tillkommelse, de dödas uppståndelse och den yttersta domen har ännu inte ägt rum. Inom denna tolkningsposition var Jerusalems förstörelse  domen över judarna för att de hade avvisat Jesus som Messias. Stödet finner de i Jesus varning i Matteus  "Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer." (ordet släkte översätts generation i flera översättningar och avser 30 år)  Jesus avslutar sitt stränga tal mot de skriftlärda och fariséerna i Matteus med orden "Amen säger jag er: Allt detta skall komma över det här släktet."  (vers 36) Andra verser är Matteus 10:23; och Lukas 9:27.  

Den stora vedermödan ses mest i ljuset av Jesus tal  på Olivberget i Matteus 24,  Markus 13 och Lukas 21. Läs gärna ett längre utlägg här.

Man kan för att jämföra återknyta till den andliga tolkningen när det gäller det som togs upp i #0 här ovan. 

Tidsangivelsen: “en tid, tider och en halv tid” från  Danielsbok,  3 1/2 år,   42 månader eller 1260 dagar är detsamma  uttryckt på olika sätt. David S. Clark skrev om 1260 dagar "Dessa 1260 dagar är en term lånad från Daniel där det är en tid av förföljelse och det har blivit en symbol för vilken förföljelseperiod som helst." Samtidigt är det också tidslängden av Judarnas krig (66-70 e.Kr.) och Neros förföljelse av kyrkan i Rom. 

De 144 000 representerar den trofasta del av befolkningen i Israel som hade ett hjärta för Gud.  I Uppenbarelseboken anses de vara den judiska kristna församlingen i Jerusalem som har märkts ut. I alla tider har Gud satt ett sigill på dessa innan domen faller som här och i Hesekial.  Kyrkohistorikern Eusebius (cirka 325) skrev: "Dock lämnade hela Jerusalems kyrkoförsamling staden före kriget och bosatte sig i en viss stad bortom Jordanien, kallad Pelia, detta efter att ha blivit befallda av en gudomlig uppenbarelse vilken gavs till män med erkänd fromhet." 

När det gäller de två vittnena är preteristtolkare oeniga. Flera anser att de representerar Israels religiösa och civila grenar liksom Mose och Elia. Mose efterträddes av Joshua (Jesus på grekiska) och Elia av Elisa som fick en dubbel arvslott av ande och kraft.  En annan tolkning är att de är Apostlarna Jakob (Jesus halvbror) och Petrus som menas här. De som vidhåller denna tolkning tillbakavisar med bestämdhet och med hjälp av faktabas det traditionella påståendet att Petrus dog i Rom. De anser sig också har stöd i Jesus ord "Ty en profet kan inte dödas någon annanstans än i Jerusalem."

Tolkningen av kvinnan i öknen, barnet hon föder och draken  är enhällig. Kvinnan är symbol för den trofasta kvarlåtenskapen i Israel. Jesus Kristus ses som sonen som har framfötts av hennes strävan och lidande genom att hålla fast vid Guds tillbedjan och löften om Messias. Han tas upp till himlen efter att hans verk på jorden är slut. Draken med 7 huvuden och 10 horn är en kombination av de fyra odjuren i Daniel 7. De olika rikena i Daniel representerar Satans försök att etablera sitt olagliga rike. 

Enligt den preteristiska tolkningen är namnet på Vilddjuren förklarad av dess nummer 666. Numret är ett kryptogram. Det är den hebreiska formen av namnet Nero. Med våra bokstäver Nrwn Osr. Det uttalas Neros Kaiser. Det anses att detta var en kodform som de romerska auktoriteterna inte kände till. Det fanns flera sådana i boken som Armaggedon, amen, halleluja, Satan (motsvarighet Djävul), Abaddon (motsvarigheten i Grekiska Apollyon).

Skökan Babylon beskrevs som oren i motsats till Kristi kyrka som är den rena bruden. (Babylons fall förutsades och beskrevs i kapitel 17-19.) Babylon är detsamma som vilddjuren från havet och identifieras med hjälp av färgerna "purpur och scharlakan".Bibellärarna Stewart Russell och David Clark anser att färgerna är bevis på Rom. De var de kejserliga färgerna och dessa kan också anknytas till martyrernas blod. Men de är oense om vem kvinnan är som rider på odjuret. 

I motsats anser flera tolkare att de har ett antal  anledningar som stödjer identifieringen av Babylon som Jerusalem: 

1. Roms fall ryms inte i "Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske."    2. I Jesus ord på Olivberget  nämns inte Rom men det anses vara samma ämne som skrevs i Uppenbarelseboken.  3. Uppenbarelseboken presenterar kontraster och det nya Jerusalem sätts emot det gamla. 4. Babylon och Jerusalem följer samma mönster som namnbeteckningen Sodom och Egypten.  5. Tre gånger används uttrycket "den stora stad"  om Jerusalem tidigare i kapitel 11:8 och i kapitel 17 om Babylon.   6Vinpressen  trampades utanför staden och alla förstår att det är Jerusalem men tidigare i kapitlet används ordet Babylon.  7. Uttrycket skökan används i gamla Testamentet om Israel i avgudadyrkan. Hedningarnas städer kan inte kvalificera sig för detta för de har aldrig varit i ett förbund med Gud. Det finns två undantag  men båda dessa hade på en tid varit i ett förbund eller överenskommelse med Gud:  Tyrus och Nineve.  8. Ingen annan stad kan anklagas för att vara berusad av de heligesapostlarnas och profeternas blod som uttrycks två gånger.

Nu har jag bara skummat över preteriskiskatolkningen av boken. Hoppas att detta är av intresse för er som är nyfikna på Uppenbarelseboken.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Upp till toppen
Annons: