”En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren gör stigarna raka för honom!”

Lukasevangeliet 3:4

Rösten. Rösten som ropar i öknen krävde en väg för Herren, en väg beredd, en väg beredd i öknen. Jag skulle vilja vara uppmärksam på Mästarens förkunnelse och ge honom en väg in i mitt hjärta, skapad genom nådens gärningar, genom min naturs öken. De fyra direktiven i texten måste få min allvarliga uppmärksamhet.

1. Varje dal måste höjas. Låga och krypande tankar om Gud måste överges; tvivel och förtvivlan måste avlägsnas; och själviskhet och köttsliga njutningar måste överges. Över dessa djupa dalar måste en härlig nådens väg byggas.

2. Varje berg och kulle måste sänkas. Stolt självtillräcklighet och skrytsam självrättfärdighet måste jämnas med marken för att bana en väg för kungarnas Kung. Gudomlig gemenskap ges aldrig till högmodiga, inbilska syndare. Herren har respekt för de ödmjuka och besöker de bedrövade i deras hjärtan, men de högmodiga är en styggelse för honom. Min själ, bönfall den Helige Ande att rätta dig i detta avseende.

3. Det krokiga vägarna skall bli raka. Det vacklande hjärtat måste ha en rak väg till beslut för Gud och helighet utstakad för det. Tveksamma människor är främlingar för sanningens Gud. Min själ, se till att du i allt är ärlig och sann, inför den Gud som rannsakar hjärtan.

4. De ojämna vägarna skall jämnas ut. Syndens snubbelstenar måste tas bort, och upprorets törnen och tistlar måste ryckas upp med rötterna. En så stor besökare får inte finna leriga vägar och steniga platser när han kommer för att hedra sina gynnade med sitt sällskap. Åh, att Herren ikväll må finna en väg i mitt hjärta beredd genom sin nåd, så att han kan göra ett triumferande framsteg genom min själs yttersta gränser, från början av detta år ända till dess slut.

Av C. H. Spurgeon