”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd bli kvar över dig.”

Jeremia 31:3

Ibland berättar Herren Jesus för sin kyrka om sina kärleksfulla tankar. Han nöjer sig inte med att säga det bakom hennes rygg, utan säger i hennes närvaro: ”Du är allt igenom vacker, min älskade.” Det är sant att detta inte är hans vanliga metod; han är en klok älskare och vet när han ska hålla tillbaka kärleksbekännelsen och när han ska uttrycka den, men det finns tillfällen när han inte gör någon hemlighet av den, tillfällen när han gör den oomtvistlig i sina folks själar" (R. Erskines predikningar).

Den Helige Ande gläder sig ofta, på ett mycket nådigt sätt, för att vittna med våra sinnen om Jesu kärlek. Han tar av det som är Kristus och uppenbarar det för oss. Ingen röst hörs från molnen och ingen syn ses om natten, men vi har ett vittnesbörd som är säkrare än något av detta. Om en ängel skulle flyga från himlen och personligen informera den troende om Frälsarens kärlek till honom, skulle beviset inte vara ett dugg mer tillfredsställande än det som bärs i hjärtat av den Helige Ande. Fråga Herrens folk som har levt närmast himmelens portar, och de kommer att berätta att de har haft perioder då Kristi kärlek till dem har varit en så tydlig och säker sanning att de inte kunde tvivla på den mer än de kunde ifrågasätta sin egen existens.

Ja, kära troende, du och jag har upplevt stunder av uppfriskning från Herrens närvaro, och då har vår tro stigit till de högsta höjderna av visshet. Vi har haft förtroendet att få luta våra huvuden mot vår Herres bröst, och vi har inte ifrågasatt vår Mästares kärlek till oss mer än Johannes gjorde när han befann sig i den välsignade ställningen; nej, inte ens för den mörka frågan ”Herre, är det jag som ska förråda dig?” Han har kysst oss med sin mun och dödat våra tvivel genom sin omfamning. Hans kärlek har varit sötare än vin för våra själar.

av C.H. Spurgeon