Människors fruktan är en snara©
Av Tessa Thompson

Ingen gillar att fastna i en fälla, och därför är ”snara” ett träffande ordval när Skriften talar om kärleken till pengar (1 Tim. 6:9), avgudar (Ps. 106:36) och dåraktiga tal (Ords. 18:8). I Ordspråksboken 29:25 varnar Salomo oss för en annan fälla: ”Människors fruktan är en snara, men den som förlitar sig på Herren är trygg.”

Rädsla för människor är ingen ovanlig kamp, och det är nog ingen överdrift att säga att många av oss regelbundet möter den i våra tankar, känslor och handlingar. Hur yttrar sig rädsla för människor oftast hos dig? Att sitta tyst i personalmatsalen på jobbet, omgiven av icke-troende kollegor? Att strategiskt undvika den fullsatta samlingssalen efter gudstjänsten? Att ligga vaken i sängen medan tankarna plågar dig med repriser av dagens möten (eller morgondagens möjliga möten)? Salomos ord påminner oss om att rädsla för människor inte bara är en ovälkommen vän som vi måste stå ut med, utan snarare en farlig fälla som vi bör undvika.

Tänk på två olika bilder som hjälper oss att förstå hur rädsla för människor verkligen är en fälla. När vi tänker på en råttfälla är en av de första bilderna som dyker upp i huvudet en bit ost. Varför? För att det ofta går bäst att fånga de ovälkomna inkräktarna när de lockas av något de vill ha. Det typiska med en fälla är att den lockar offret genom att dölja faran och förstörelsen bakom något som verkar attraktivt och fördelaktigt. På samma sätt lovar vår rädsla för människor oss något som egentligen inte levereras. Det säger oss att om vi agerar utifrån våra rädslor genom att smickra, tiga, avvisa möjligheter, försköna fakta eller helt enkelt undvika människor, kommer vi att ha bättre kontroll över vad andra tycker om oss. Och den illusionen av kontroll lovar oss trygghetens och självbevarelsens frid. Låt oss inte låta oss luras. Om vi vandrar i denna köttsliga rädsla, vandrar vi inte i den av Anden skapade rädslan för Gud. Endast den senare kommer att ge den frid som våra rastlösa hjärtan längtar efter.

Den andra bilden föreställer ett nät som plötsligt slår ner och fångar en intet ont anande förbipasserande. Det förstör inte nödvändigtvis offret, men det hindrar honom definitivt från att ta sig dit han behöver gå. På samma sätt hindrar vår rädsla för människor oss från att leva ett liv präglat av uppriktig kärlek och tjänande. När vi lever i rädsla är det som om vi vore fångna i ett nät eller bundna vid ett träd med händerna bakom ryggen. Det finns goda gärningar som Herren har ”förberett i förväg” för att vi ska vandra i dem, (Ef. 2:10) men rädslan för andra människor gör oss så upptagna av oss själva att våra läppar inte rör sig, våra händer inte öppnas och våra fötter inte går.

Rädslan för andra människor är en farlig fälla, ”men den som förlitar sig på Herren är trygg” – obunden och fri att vandra i Guds trofasta kärlek, som tillhör oss i Kristus Jesus, och sedan modigt dela med sig av den kärleken till andra.

Tessa Thompson är författare till "Laughing at the Days to come: Facing Present Trials and Future uncertainties with Gospel Hope."

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift maj 2026 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.