Att rädda en själ från döden©

“Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon återför honom, så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg räddar hans själ från döden och överskyler många synder.”

Jakobs brev 5:19-20

Idag kommer vi till de sista verserna i Jakobs brev och avslutningen på apostelns uppmaning till församlingen. Till skillnad från de flesta andra breven i Nya testamentet avslutas Jakobs brev inte med personliga hälsningar, utan med en vägledning om vad man ska göra om någon i församlingen ”avviker från sanningen” (Jakob brev 5:19–20). Hans instruktioner kan verka kortfattade, men hans ord är helt rimliga i sammanhanget. Jakob har förklarat det rätta sättet att bemöta våra prövningar och vedermödor, och ibland händer det att en bekännande kristen under trycket av lidande helt överger tron eller anammar falsk lära. Därför passar ett ord om vad man ska göra i sådana fall mycket väl in i detta avsnitt av Jakobs brev.

Vad ska vi göra när vi ser någon vandra in i en villfarelse som fördömer själen? Vi ska försöka föra den personen tillbaka till sanningen, vilket denna bibeltext utgår ifrån. Jakob hade utan tvekan Jesu lära i åtanke när han skrev de sista orden i sitt brev. Vår Herre gör klart att det är stor glädje när en herde går efter ett får som har kommit bort och räddar det ur fara (Matteusevangeliet 18:10–14). Herden gläder sig naturligtvis över att fåret är tillbaka i säkerhet i fållan. Jakob nämner inte glädjen uttryckligen, men vi kan anta att den finns något införstått i hans ord. Istället betonar Jakob att när vi leder en syndare tillbaka från hans villfarelse, räddar vi den personens själ från döden och överskyler en mängd synder.

Naturligtvis menar Jakob inte att vi bokstavligen själva frälser själar, utan att Herren välvilligt verkar i och genom våra ansträngningar för att förändra hjärtan och åstadkomma försoning. Jean Kalvin kommenterar att det ”inte är så att vi kan skänka dem frälsning, utan att Gud genom vår tjänst befriar och frälser dem som annars verkar stå nära undergången”.

Berättelser om lyckade räddningsuppdrag fyller våra hjärtan med glädje, och det med rätta. Men det största räddningsuppdraget i historien är Guds frälsning av sitt folk från synd, död och Satan. I sin godhet har vår store Herre gett oss en roll att spela i detta uppdrag när vi med medkänsla och sanning sträcker ut handen till dem som har avvikit från sanningen, påminner dem om evangeliet och uppmanar dem att återvända. Inget uppgift är mer värd vår tid än denna, och räddningen har eviga konsekvenser. Calvin skriver: ”Ingenting är bättre eller mer önskvärt än att befria en själ från evig död; och detta är vad den gör som återför en vilsegången broder till den rätta vägen.”

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

R.C. Sproul kommenterar: ”Omsorgen om församlingens själar är en angelägenhet för varje medlem, inte bara för kyrkans ämbetsmän eller präster. Det krävs ömsesidig hjälp och uppmuntran.” Gud kallar oss alla att ta del i själars omsorg, i enlighet med våra olika kallelser och gåvor. Vi kan själva sträcka ut en hand till bröder och systrar som har kommit på avvägar, och vi kan också uppmana kyrkans ledare att engagera sig.

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift mars 2026 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.